Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Högtidstalarne vid årets kyrkomöte. Anmärkningar och betraktelser af Fingal Fingalson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall. det vara dem svårt att spjerna emot udden, att stångas
med tidsandan, hos hvilken ett af de mest utmärkande
dragen är en på alla håll framträdande sträfvan efter
sammanslutning och gemenskap på grundvalen af likartade intressen
och syften, vare sig mäteriela eller andliga. Vi nämde
Evangeliska alliansen. Denna är ett uttryck för hvad i det
hänseendet på det kyrkligt-protestantiska området vill
arbeta sig fram. Den har visserligen, denna Evangeliska
allians, i sin praktiska verksamhet burit sig tämligen
venster-händt åt, men det är en stor idé, den företräder, och man
får hoppas, att denna idé skall efter hand med allt större
klarhet och styrka bemäktiga sig de kristnas hjertan och af
dem varda förd till slutlig seger.
Magna est veritas et prcevalebit!
I sitt tal vid kyrkomötets afslutande, uttalade sig
erke-biskopen efter några grannlåter till dess ledamötgr om
frukterna af dess verksamhet. ”Utan att prisa egna gerningar
vågar jag tro> att dessa” frukter äro eller åtminstone kunna
blifva ganska rika.“ Så utlät sig kyrkomötets ordförande,
och derefter följde uppräknandet af de väsentligaste bland
mötets storverk.
Härpå antog talet en högtidligare ton. .
"Utan tvifveP, hette det, ”blifva meningarne i landet
delade rörande lämpligheten af mer än ett bland de fattade
besluten; men det oaktadt lär ingen, som fördomsfritt tager
kännedom om mötets förhandlingar, vilja neka, att de icke
blott berört vidsträckta delar af det kyrkliga området, utan
äfven burit vitnesbörd om det allvarliga nit, som svenska
kyrkan städse har rätt att vänta af sina ombud. Hon skall
ock, denna kyrka, sannolikt döma oss med den kärlek, som
framför allt ser till uppsåtets renhet och derför gerna
öfver-skyler bristerna.
“Huru helst likväl domen utfaller, måste vi sjelfva
fri-kalla oss från den förmätenheten att vilja tillerkänna våra
åtgärder en sådan makt, som de i och för sig aldrig kunna
ega. Vi veta nämligen mycket väl, att om Herren icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
