Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - D:r Stockman—hr Reimers. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D:r Stockmann—h’r Reimers.
Af Hellen Lindgren. .
Det är märvärdigt att höra talas om nivellering i en tid,
så mångskiftande som vår. För att se, huru illa detta epitet
passar vårt århundrade, behöfver man ju dock blott gå till
litera-turen. Är det icke i jemförelse med vår tids verklighetsskildring,
som om alla föregående diktverk utom de allra största framstälde
menniskor utan originalitet, gjorda efter recept. I sjelfva verket
menar man icke, hvad man säger, när man beskyller tiden för
brist på originalitet. Det man menar är, att alla menniskor nu
mera än förr äro tvungna att arbeta, att alla nu mera stå
under samma förhållanden, äro bundna af samma band, att
stånds-skilnaden är, mera utjemnad o. s. v. I detta afséende äro vi
också mindre originella, en hel mängd djurarter i vårt
samfunds-lif äro utdöda, åtskilliga drönare i bikupan äro borta, vi räkna
färre drömmare både bland våra ynglingar och våra unga flickor.
Derigenom är också mycket försvunnet, och man kan icke lätt få
tillfälle att inandas den tunga och instängda luften i något
gammaldags hem, der reglerna för lifvet voro enkla och man kunde
hvila ut, skild från verlden och verldslifvet.
Men i alla fall äro vinsterna större än förlusterna. Det
praktiska lifvet med dess öfverraskande upptäckter och de
karaktärer, det bildar, rikedomen på nya tankar, som ifrån ord blifva
handling, hör till vinstkontot. Ingen tid, icke ens renässansens,
har något jemförligt att uppvisa.
Hufvudpersonen i ”en folkets fiende” är en originell person
på samma sätt som tiden sjelf är originell. Han råkar i strid
med sin bror, med sin hustru, med sin svärfvar och till slut med
hela verlden, och det är knapt ett ögonblick han tviflar eller
tvekar. Man kallar honom en folkets fiende, man hyssjar och
skrattar åt honom som åt en galning, man kastar stenar in i hans
rum, han står i pjesens sista akt utan tak öfver hufvudet, utan
inkomster och utan utsigter med sin hustru och sina tre barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
