Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vid riksdagens början. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det senare i form af ersättning från statsverket till
rust-och rotehållen for en tiondedel af deras besvär. Endast
skenbart står denna motion utan samband med
försvarsfrågan; i sjelfva verket är den väl afsedd att ställas mot
de af regeringen äskade förhöjningarne å fjerde
hufvud-titeln. Meningen synes sålunda vara, att för bvarje
väsentlig förbättring i försvarsverket ställa som vilkor en
motsvarande lindring i jordens särskilda bördor. Storleken
af de medgifvanden, som då för hvarje gång å endera
sidan skola göras, får väl bero af den andra sidans makt
- för tillfallet att framkalla dem. Märkligt är., att bland
motionens medundertecknare - väl finnas ombud från Skåne,
men inga från Norrland. — Hr Ola Andersson i Burlöf
inslår en något plika väg, då han i en motion, hvarom vi,
när detta skrifves, ej hunnit taga full kännedom, synes
-åsyfta en gradvis skeende fixering af indelningsverkets
ovissa besvär efter samma grunder, som 1869 tillämpades
för grundskatterna, — detta dock blott som förberedande
åtgärd för en slutlig afskrifning. Möjligen kommer framåt
riksdagen någon kombination af hans och hr Danielssons
förslag att försökas, så att mot regeringens förslag på
fjerde hufvudtiteln kommer att stå dels grundskatternas
afskrifning med en tiondedel, dels statens öfvertagande af
så stor del af rust- och rotehållens ovissa besvär, som
svarar mot en fiondedel af deras börda. Och så är man
i gång med det forna jämkandet och prutandet å nyo.
Den gamla kompromissen, som troddes vara död och
begrafven efter det dråpslag den fått i fjor, lefver således
upp i en ny skepelse. 1 stället för den gamla sagans orm
med två hufvtiden, som kom med båda hufvudena på hvar
sin sida af ett träd, och som, då hvardera hufvudet drog
åt sitt håll, ej kunde komma ur fläcken, ha vi nu fått ett
ofantligt leddjur, som låter hugga af sig stycke för stycke,
men ändå lefver med oförminskadt lif, till dess det sista
stycket är borta. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
