- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1884 /
37

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tidslyten och drömsyner. Af Alfred Hedenstierna (signaturen Sigurd)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tidslyten och drömsyner.



Också en nyårskrönika.
Af Alfred Hedenstierna.

Den gamle riddaren var dödstrött och stödde sig tungt
på slagsvärdet, å hvars dunkelblåa egg ännu sjödo och
skälfde några droppar hjerteblod ur bröst, hvilkas käraste
illusioner den bistre gubben härjat.

Han stod deruppe vid nordpolen, dit ännu ingen annan
kunnat tränga, han kände gamla Tellus gno i väg under
sina fötter, han lyfte sin rostade hjelm och strök isgråa
lockar ur fårad panna med darrande hand, han kastade ännu
en blick ut öfver det herradöme han skulle lemna: öfver
Paradisets land, der förtrycket nu firar sina blodsfester,
öfver Cæsars land, der lyckans och frihetens morgongryning
beglänser ett ramladt Gapitolium, en på sina grundvalar
skälfvände quirinal, öfver Jesu Kristi land, der röfvare leka
kurra gömma vid foten af hvad som en gång var Salomos
tempel, öfver Luthers land, som vrider sig under
militärismens jernhäl, öfver Voltaires land, hvars folk tror allt ifrån
att ha trott på intet, öfver Newtons land, som följer
tyngdlagar orubbligare än Newtons mot sitt eget fall, öfver Wasas
land, som står och kråmar sig deruppe under Carlavagnen,
och skryter med sina minnen, som det illa vårdar, med sin
sjelfständighet, för hvilken det intet vill offra, med sin
fattigdom, som det så lätt kunde komma ifrån.

Gamlingen mäter allt detta med en enda lång blick;
ömkligt tog han emot det, värre lemnar han det — och nu
är stunden inne att bjuda farväl!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1884/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free