Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tidslyten och drömsyner. Af Alfred Hedenstierna (signaturen Sigurd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte ens fasonen på hans faders peruk eller formen på det
bläckhorn, han kastade efter fan, ha blifvit glömda.
— Och den inhemska literaturen?
— De ha goda öfversättningar af Björnson och Ibsen;
tro de icke dem så tro de icke heller om Hedberg och
Wijkander uppstege som yrvakna Sängkammarsmågar med
stämmor af Malm och Medborgerligt förtroende för två hela
qvällar. Och så hafva de Strindbergs dundrande codex
sinaiticus för alla, som bära byxor, och fru Edgrens ljufliga
evangelium för allt skapadt i kjol.
— Och vetenskapen? Den menskliga forskningen?
Inte ett dugg sa’ gubben, men jag tyckte han viftade
bort en grönländsk inlandsfluga från sitt harnesk.
— Och dramat?
— En liten svartmuskig, tilltagsen dalapojk, hvars geni
är lika obestridligt som hans bygdemål, en äldre,
aktningsvärd qvinna från nabolandet, med lediga och vackra
armrörelser, och en af Tivanders gamla flickor, som i Kongens
by fick en Lidnersknäpp af Melpomene, ha från scenen
talat om för oss, att man förr eller senare får ondt i ryggen
och blir ledsam till humöret, om inte ens föräldrar lefvat
hyggligt i sin ungdom. Herrarna, som rodnande sutto på
nedre parkett med uppfiffade fiskblöterskor till “förkläden“,
svimmade, men fruntimmersklädda individer på öfre parkett
klappade händer; kungliga teaterstyrelsen blef afundsjuk,
på Patriis musis voro anletena höljda, och Sveriges förnämsta
skådespelerska måste fästa en maskros i sin lager, måste
ge lif och färg åt figuren, som den aktningsvärda qvinnan
med de lediga armrörelserna förut tolkat som en den der
går i sömnen.
— Moral och goda seder blomstra väl eljest
fortfarande i detta land, der en karg natur nödgar menniskan
till ett arbete, som förjagar sinnligheten, lättjan och de onda
tankarna?
Gamlingen log. Sedan fattade han oss med starka
armar, lyfte sig i höjden, och om några ögonblick sänkte vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
