Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tidslyten och drömsyner. Af Alfred Hedenstierna (signaturen Sigurd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bägarklang lulla till sömns den matk, som icke dör, och dämpa,
den eld, som icke utsläckes, der måste vi sjelfva, ja, mina
systrar, vi sjelfva, tålmodigt vänta utanför tills de slutat
sin orgie; vi måste underkasta oss förödmjukelsen att höra
deras råa uttryck och flåsande andedrägt alldeles tätt bakom
oss på gatan. Det är inte synd om vi sakta en smula på
våra steg, ty då solen stod stilla i Gideon, när Herren ville
slå sitt egendomsfolks fiender, så må en ren jungfru väl
fördröja sig något litet på trottoiren, när Herren vill förgöra
en gardeslöjtnant. Vi måste besvara deras cyniska tilltal
med ett vänligt ”god afton!” samt ljudeligen ropa på
polisen för deras kroppar och på Hugsvalarens ande, som
utgår af fadrenom, för deras själar, så snart vi lyckats narra
dem att röra oss med ett enda finger.
Jag sjelf, käraste medhjelparinnor, är stolt öfver att
kunna säga, det jag på detta sätt krossat en ung mans hela
lefnadslycka. Det svider visserligen i mitt hjerta af
medömkan för individen, men mitt valspråk har alltid varit:
“Intet offer är för stort för vår heliga sak.“
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Då fröken Nyponknopp kommer hem, slutes hon ömt
till sin jublande moders bröst.
— Gud välsigne dig! Du blir en heder för
federationen, min flicka, liksom du är en glädje och stolthet för din
mor. — Kanske är också belöningen närmare än du anar — —
— Moder, hvad menar du?
— Älskling, doktor X. har anhållit om din hand.
— O, mamma, du kan väl aldrig vilja gifva din
dotter åt en sådan! Gubbe i förtid genom följderna af ett
utsväfvande lif, afskräcker han redan genom sin blotta åsyn,
och du vet bäst? att hans själsgåfvor ej äro egnade att bringa
hans yttre ömklighet i glömska.
— Han har en fast ställning, är, hvad man kallar,
aktad och ansedd samt en af stödjepelarne för vår federation.
— Sedan han förlorat förmågan att synda, ja, jag vet;
— men moder, jag vill ej, jag kan ej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
