Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Tidslyten och drömsyner. Af Alfred Hedenstierna (signaturen Sigurd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt fromma, tillräckligt enfaldiga och tillräckligt
välstämda mot de runda magarnas och de lugna sinnenas
innehafvare, har man gifvit satan hopp om lön i expektans
och fejat upp våra faders gamla hederliga helvete samt på
1883 års kyrkomöte voterat in det i den Heliga skrift, enär
profeternas, evangelisternas och apostlarnas bristande
lokalsinne förmenat dem att någonsin få rätt på detsamma.
— Jag förstår dig ej, min far.
— Följ mig!
*
På svällande kuddar i den luxuösa budoiren ligger den
unga, nyblifna modren i en säng af fogelögonsträ, men
hennes utseende förråder intet af den glädje, det ljufva
kärlekssvärmeri, vi eljest så naturligen känna, då vi i ett litet
rosigt barnaanlete finna vårt eget bristfulla jag utgifvet i en
ny och, som vi hoppas, förbättrad upplaga, utan de
fläckar på bladen och hundöron i kanterna, som lifvet och
passionerna satt på oss sjelfve, ehvad ödet bundit oss i
kalfskinn eller marokin.
Måhända är det derför att han, den gråhårige,
frackprydde herrn med de sträfva, men ändå cyniskt sinnliga
dragen, hvilken just nu tafatt smeker de fina, ringprydda
fingrarna, också har sin del i den lille. Måhända är det
derför, att de två hafva i hela verlden intet annat
gemensamt än detta hem, som icke är något lyckans hem, och
detta barn, som icke är något kärlekens barn.
Men vid middagen efter dopakten fattar herr
kyrkoherden sitt glas och talar med en stämma, som grumlas af
rörelse och orrstek, om huruledes vår Herre, derest han
eljest vill någorlunda göra sin skyldighet, ovilkorligen bör på
ett alldeles särskildt sätt, omhägna och skydda den lille
verldsborgare, hvilken talaren nyss haft äran och glädjen att
inför Honom frambära såsom det lyckans hjertblomster,
hvilket fullbinder den krans af fridens och kärlekens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1884/0049.html
