- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1884 /
47

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tidslyten och drömsyner. Af Alfred Hedenstierna (signaturen Sigurd)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dufvovingar öfver den afskrädeshög af oanständigt gyckel och
straffvärd hernlighetsfullhet, som nämnes goodtemplarlogen,
i hvilken jag med smärta hör att du ingått? Tror du
något bättre sätt finnes att strida mot dryckenskapsdjefvulen
än att tillsammans med sin af den helige ande och
Brackstads konsistorium ordinerade själasörjare och hederliga
sockenbor bedja Gud i församlingens nybygda, prydliga kyrka?

— Ja, det är nock sant att jag gaf mig till
goodtemplarne ett slag, men inte ska’ vördi prosten va’ lessen
för dä, för nu har jag gått ifrån dom igen.

— Hvad säger du; är det verkligen sant, min käre
Ola?

— Ja, min själ är det så, och i går qväll va’ ja’
fuller som ett svin igen.

— Gud välsigne dig för det ordet Ola, ty det är
sannerligen bättre att en menniska super lite smått i tron på
sin frälsare än att hon räddar sig utom ”systemet”.

*



— Men, sade den lille, kyrkan är väl ändock god att
ha; bjuder hon också inte så mycken tröst i lifvet, så
bjuder hon dock alltid försoning i döden.

— Hon gör så, min son, och vill du se huru hon gör
det, så följ mig till dödens åkerland.

— — — — — — — — — — — — — — — — — —

På kyrkogårdens snö föllo eftermiddagssolens strålar
mattare än vanligt, ty de nästan fördunklades af stjernor,
kraschaner och uniformer. På en väldig lår af den der
formen ni vet, som antyder att en medvandrare i
jemmerdalen der fått sin sista bostad, tronade kransar i mängd,
stämningen var högtidlig och pastorn stod och svalde sina
tårar — eller kanske det bara var en bränd mandel — då
han lyste frid öfver stoftet. Sedan höllos vackra tal utom
ritualen af vittre, lärde och i den glänsande ordafogningens
konst nogsamt förfarne män, “hvarjemte hymner sjöngos af
en vald dubbelqvartett.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1884/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free