Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tidslyten och drömsyner. Af Alfred Hedenstierna (signaturen Sigurd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höökenbergska “Alla barn i Ring!“ samt såg “ringarna“
falla sönder af sig sjelfve, sedan de stora barnen med blus
och slägga tröttnat på de oviga leksakerna.
Jag hörde en ny lära om att den svenske arbetaren
kunde supa sig till välstånd genom att få 50 procent af det
uppsupna beloppet i pension eller, låtom oss säga rent ut:
deliriumspremium.
Jag såg vördige patres, genom den ecklesiastiska
kontinuiteten vanbördige ättlingar, af Saxo Grammaticus, samlas
vid Lundagård och disputera om huruvida englarna hafva
kroppar. Men de englar, som osynlige sväfvade omkring i
salen, de leddes vid förfärligt, förthy de hade intet att
tvista om, då de alla voro enige om att de vördige patres icke
hade själar.
Jag såg ett fattigt folk utpinas med höga skatter för
att få 5 millioners öfverskott i statskassan, och jag såg
engelska jernvägsskenor, dyrt betalda med svenska pengar,
sträckas ut öfver samma fält, hvarur de brötos som malm.
Jag såg en fransk hetär för första gången i sitt lif i
sällskap med aktningsvärda qvinnor, och jag log ett bittert
löje vid tanken på att de qvinnorna just skulle vara naiva
svenskor ur Stockholms la haute volée, och att det vatten,
hvarpå de lustforo vid midnattstid, just skulle vara vår
gamla hederliga Mälare.
Jag såg en talmaskin och fann den obehöflig vid
tanken på herrar Nyström, von Bergen och Klinckowström.
Jag hörde Arlbergs svanesång och sökte fåfängt efter
idealet på “Malles“ skönhetstäflingar och i professor Sars’
åtal mot Marcellus.
Jag såg tjocka patroner på lyckade
landtbruksutställningar hålla rätt snygga skåltal för samma fosterland, som
de på riksdagen vägrat att med ett enda finger försvara,
och jag beundrade kulturens framsteg, då samma känslor,
som fordom kräfde offret af blod ur flammande hjertan, nu
nöja sig med Roederer ur slipade glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
