Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den literära och politiska venstern i Danmark. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
nom då han började, det är säkert på samma sätt ännu,
han skall alltid helst vara på den sidan der det kämpas
för de mångas rätt emot fåtalets privilegier. Men oklar
som han är, skall han stundom kunna misstaga sig, sällan
starkare än i sitt senaste uppträdande, svårligen värre än
att hans förtjenster kunna bringa detta i glömska. Med
hans natur skall sådant icke kunna undvikas. Hans
personlighet är icke alltid i stånd att visa honom den rätta
vågen. -
Det var alltså genast att förutse, att han snart åter
skulle visa sig stå till venster, och han har redan gjort
det, i det han den 1 januari publicerade en nyårsdikt i ett
af våra vensterorgan. Han är blott icke längre i sträng
mening inrullerad i något parti, men det behöfver han ju
heller icke vara. Han hör särskildt icke till den literära
venstern, som alltså för framtiden räknar en mindre under
sin fana än förut.
Men detta är icke det värsta, som vid nyårstiden har
drabbat den nya riktningen. Långt allvarsammare är det,
att brytning uppstått mellan en af dess män, fil. dr Edvard
Brändes och den danska demokratiens ledare, folketingets
ordförande, Berg. Ty Berg är icke, som Drachmann, en
lättrörlig natur, hvilken gör täta krumsprång, han är fäst
och solid, hans karakter är höjd öfver tvifvel, hans
frihets-sirine har bestått profvet och hans handlingar afvägas. När
han bryter med någon, är det icke stämning eller lyrik,
det är öfvervägdt, det är allvar.
Det är nu något öfver tre år sedan en allians slöts
mellan den politiska och literära venstern, som förut hade
hållit sig fjerran från politiken. Den fick sitt dokument, då
Edvard Brändes stälde sig som den radikala venstems
kandidat vid ett folketingsval på Langeland och på valdagen
uttryckligen förklarade att han “trodde hvarken på judarnes
eller de kristnes Gud.“
Denna allians helsades säkert af de flesta venstermän
med glädje, men det fans också många, bland dem under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
