Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den engelska tidningspressen i våra dagar. Af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“fjerde statsmakten“ är en makt i staten, icke endast
utanför parlamentet, men i senare tider äfven i sjelfvä
underhuset. Bland dem, som under de senaste tio åren valts till
medlemmar af detta hus äro många gentlemen of the press,
af hvilka några hafva utmärkt sig både i debatten och i
rikets tjenst. Den engelska tidningspressens historia återstår
ännu att skrifva och mycket intressant skall den blifva, då
den är färdig, alldenstund denna historia kommer att tala
om gerningar utförda af män, hvilka i många fall varit
utmärkta genom hög public spirit och sällsynta medborgerliga
dygder. Men det är icke lätt att skrifva historien om en
institution, som nästan dagligen framvisar någon ny
utveckling af sin verksamhet och makt, som med sin stab af
specialkorrespondenter ofta nog är i tillfälle att lemna
snabbare ooh tillförlitligare underrättelser än de engelska
sändebuden; som genom sina Forbes, sina Stanleys, sina
0’Dono-vans m. fl. rivaliserar med Livingstones, Nordenskiölds,
Vam-berys och Bakers bedrifter, och hvilken, till råga på «dit,
tillegnar sig många af parlamentets hufvudfunktioner, såsom
den offentliga kritiken, debatten och dess uppgift att utöfva
en konstitutionel kontroll öfver ministrarnes åtgärder. “Om
bibeln sade en sak och “Times“ en annan,“ sade en gång
från predikstolen en hög kyrkans dignitär, “så skulle af fem
hundra tio personer, fem hundra tro att tidningen hade
rätt.“ *.
Ehuru landsortspressen visst icke saknar inflytande, är
pressens hufvudqvarter likväl i London, och i London vid
“Fleet Street“, denna gata mellan East- och Westend, hvars
namn ända från Shakspeares tider varit förbundet med
. pressen, der Fleet, det gamla gäldenärsfängelset, stod, om
hvilket vi läsa i Fieldings romaner och i hvilket Charles
Dickens fader satt fången; der Defoe’s “Robinson Crusoe“
* och Goldsmith’s “Vicar“ publicerades, der Richardson skref
* Detta m&tte blifvit yttradt för länge sedan. Nu är tron på
”Times” ofelbarhet i starkt aftagande. Öfvers, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
