Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den engelska tidningspressen i våra dagar. Af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och resultatet blef icke godt. Revyerna hafva hlifvii sämre,
man visste på förhand när man såg på signaturen att den
och den icke skulle tala illa om den och den boken, emedan
arbetet, ehuru klent, var skrifvet af en vän, som skulle ställa
honom till ansvar för ovänlighet, eller vice versa, att en viss
person skulle klandras, emedan anmälaren var en fiende.
Visserligen har mycket dåligt skett under anonymitetens
slöja, men på det hela taget har dock det onda varit
mindre. Då en man skrifver icke såsom enskild utan som en
tidning, stoppar han sina personliga känslor i fickan och
bemödar sig att döma så rättvist och opartiskt som möjligt.
I England är det sannerligen icke de bästa tidningsartiklarna,
som äro undertecknade. De män, som gjort engelska
prés-sen till hvad den är, äro minst kända, och om de äro kända
åtminstone icke kända som tidningsmän. Somliga af de
ledande tidningarna göra det till ett conditio sine qua non
att medarbetarne icke skola omtala att de tillhöra deras
stab, och i literära kretsar anses det såsom ett stort brott
mot etiketten att påstå det en person skrifvit någon viss
artikel ehuru man väl igenkänner hans hand och stil. Dessa
medarbetare rekryteras från alla samhällsklasser,
kabinetts-ministrar, advokater, äfven läkare figurera bland ett stort
Londonblads biträden, färdiga att skrifva öfver speciela
ämnen, under det att de reguliera medlemmarne af staben
sysselsätta sig med whvarjehanda“-afdelningen.
Journalisternas samhällsställning är icke heller på något sätt
obehaglig. Det är ofta nog icke kändt för hvilken tidning en
person skrifver, men det är kändt att han är en tidningsman
och följaktligen en man af mer eller mindre inflytande. En
medarbetare i pressen tillhör de bästa klubbar, umgås i det
bästa sällskap, och har, om han är en ledande skriftställare
eller redaktör, ett eget etablissement der de högste i landet
äro fardiga att hedra hans bord och bevista hans hustrus
mottagningar. Det journalistiska London i förening med
det literära, intager en framstående plats inom det bästa
sällskapet af den intellektuela aristokratien, som bemödar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
