Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Björnsons sista stycken. 2. Over ævne. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnsons sista stycken.
2.
Over aevne.
Af Anselmus.
Allt det stora, som ligger i ämnet, framställningens
djupsinne, det gripande motivet och det genialiska
utförandet, saker, som stämpla Over aevne till ett diktverk af hög
rang — allt detta är blott en skyldighet att erkänna, när
man vill tala om Björnsons sista stycke. Men om nian
länge följt Björnsons sträfvanden, ville man göra mera än
bringa sin hyllning åt diktarens snille. Man ville visa sig~
förstå och om möjligt äfven låta andra förstå, hvilken
älsklighet, som ligger i en ’ skaldekarakter sådan som
Björnsons.
, Björnson har en polemisk natur, som lätt tar eld och
dervid icke alltid så noga väger orden, som vi redan i vår
förra uppsats påpekat. Men med all skärpa i polemiken
framträder också ett annat drag i hela hans
skriftställar-skap, som utgör en motvigt till det förra, nämligenjden
opartiskhet, hvarmed han förstår att uppfatta sina fienders
goda sidor. Han har aldrig förnekat möjligheten af att hos
dem fins en lefvande öfvertygelse om sanningen af den sak,
för hvilken de kämpa. Den, som känner sättet, på hvilket
den politiska och religiösa striden vanligen föres, skall icke
underskatta värdet af ett sådant vitsord. Björnson har fast
mera alltid sökt förklara sina motståndares misstag som
följder af en missförstådd sanning, som de gifvit en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
