Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Harald Molanders ”Vårflod”. Af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast för att fö rättighet att slunga männen skarpa förebrftelser i
ansigtet; l&t v&ra talangfulla literära fruar idka den sporten;] de
kunna åtminstone göra det under sken af att försvara sitt kön. Det
är inte ens fel att tv& träfa, lyder för öfrigt ordspråket, och det» är
inte heller endast mannens fel att qvinnan blir förförd.
Hvarför hr Molander låter Marie spela den förförda oskulden,
är nu endast för att f& tillfälle att riktigt stuka hr Gustaf Wolff, re*
alisten, hvilkén i likhet med Kiel land varit 110g djerf att rikta ett
slag mot Magdalenahemmen. Och allt detta besvär gör sig hrM. för
att visa att herrar realister, när de skrifva, äfven skola ställa en man
bakom ordet.
Nog är det konseqvent alltid!
För det första har hr M. alls icke bevisat att Gustaf Wolff verk*
ligen är en realist; för det andra, om det behagar hr M. att i
”Vårflod” låta en af de uppträdande bete sig minst sagdt som en slyngel,
har han derigenom bevisat att någon af de unga moderna författarne
här. hemma skulle ha handlat som Wolff i det ögonblicket? Visst icke.
Dessutom — hvad är Gustaf Wolff för en herre? En
stor-skraflare, en literär idiot, som i hvar annan minut begagnar ordet
”kälkborgerligt!” en typ, som om hr M. sökte med ljus och lykta, han
icke skulle lyckas upptäcka i de tre kungarikena, — den har hr M.
satt som representant för ”det unga Sverige”.
Dock är jag för min del öfvertygad om, att hr M. mycket väl
inser att Gustaf Wolff icke har någon motsvarighet i verkligheten, men
hr M. behöfde teckna honom så för att kunna genomföra sin idé, och
så fingo realisterna sitta emellan.
Ännu endast några ord!
Man har beskylt hr Molander en gång att han gendm ”Vårflod” gjort
sig skyldig till förräderi mot realisterna, att han svikit sina forna
vänner. Hr Molander åter igen förklarar och lär en gång ha förklarat
inför Herman Bang, att han icke hör till något parti alls — d. v. s.
han står som alla storheter ensam. Han vill synas en lbsens ”staerkeste
raand”.
Då ber jag att fa påminna honom om en vårafton 1883. August
Strindberg hade utlyst ett litet möte, som skulle ega rum och
verkligen egde rum i en lokal på Hamburger Börs. Meningen var att till
julen utgifva en ”Realistkalender”. På detta möte infunno sig
Strindberg pjelf naturligtvis, hrr Geijerstam, P. Staaff, undertecknad och —
”Vårflods” författare hr Harald Molander. Alla skulle vi lemna
bidrag till kalendern — h vars tilltänkta realiserande varit offentligen om*
taladt, hvarför icke heller någon ogranlagenhet begås genom att nu
upplifva minnet deraf. Detta literära företag blef emellertid om intet,
men hvad som qvarstår som faktum var det förberedande mötet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
