Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla och nya åsigter om pressen och det
offentliga ordet.
Några anmärkningar
af
Hellen Lindgren.
1.
Skilnaden mellan de invigda och de oinvigda sträcker
sig äfven till pressen och dess förhållanden. Omdömena
om pressens verksamhet lyda helt olika, antingen man hör
till dem, som stå pressen nära, eller man hör till dem,
som stå utanför. De invigda utgöras af pressens män och
pressens frivilliga medarbetare, som icke äro få till antalet,
till de* oinvigda hör åter den stora massan tidningsläsare,
som icke hafva någonting annat med pressen att beställa
än att de äro tidningarnas afnämare. Dessa senare äro i
allmänhet taladt fångna i den föreställnjngen, att det tryckta
ordet och det talade ordet äro två skilda saker. Ordets
offentlighet har för dem en högtidlig klang, derunder
inbegri-pes föreställningar om något till sin verksamhet särdeles
storartadt, dels något skräckinjagande, något olycksbådande
och dystert, något rytande, som sökér hvem och hvad det
uppsluka må, ett rofdjur med lika många sugrör som Viktor
Hugos verldsbekanta polyp, dels har också samma
offentlighet för dem betydelsen af någonting smickrande och
bedårande, en puffmaskin med hundra koppar- och malmtungor,
Fama, ryktets och berömmets gudinna, klädd i modern drägt.
Att nämnas i tryck är endera en offentlig skam, pressen är
den moderna schavotten, ett andligt tortyrinstrument, när-
Ur dagens Krönika. IV. 3—4. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
