Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taligt som, antalet af kritiska klåpare är stort. Uppsatser,
som hr X i sin enfald trott förestafvade af det varmaste
intresse för saken, som i hvarje rad uppbäras af en
personlig öfvertygelses värma, befinnas vara gjorda på beställning.
Andra, som förefalla som opartiskheten sjelf, visas vara
färgade af personliga antipatier och hemfalla under
tryckfrihetslagens definition “vrängda framställningarjtill
allmänhetens förvillande“. Du behöfver bara skrifva en rjoman för
att förtjena en liten förmögenhet, säger hr X till sin vän
författaren med en afundsjuk blick på hans tärda drag.
Författaren småler men svarar ingenting. Och hr X får strax
derpå af en vän till honom höra, att denne Apollos och
Musernas älskling använder ett halft dussin konceptpapper
hvarje gång han skall sanimanskrifva en af dessa små
doftande och spirituella biljetter, som äro så improviserade, att
man på dem vore frestad att tillämpa Kellgrens bekanta
uttryck om de Bellmanska dityrambernai, att de helgjutna
frambrustit ur en lågande inbillnings sköte. Och hr X, som
lefde i den lyckliga tron, ^tt man skref en roman, nota bene
om man hörde till de utvalda, lika lätt som hans hustru
vispar till -en crème. Hr X vill icke vara skeptisk, han har
hört, att det är något mycket styggt, som man bör akta sig
mycket väl för att bli, men han kan icke hjelpa, att han
känner starka frestelser att blifva det. Och på samma gång
vill kanske olyckan, att han får tag i en bok af Kielland,
som gör ungefär samma afslöjanden angående
embetsmän-nens allra heligaste, som han nyss gjort i
redaktionsbyråerna. I förtreten slår han sig troligen på — det är det
van-ligaste* man kan nästan säga, att det är comme il faut nu
för tiden — han slår sig på att tala om konstens förfall, om
den öfverhandtagande materialismen, om bristen på djup
sedlig öfvertygelse, om tidens sjunkande, om realismens
vådor, om svartmåleriet i dikten, om bristen på religion, om
hundratals intressanta och oangenäma saker, som visa, att
han åtminstone icke äfrinar göra några eftergifter åt
tidsandan eller göra ackord med Kants kategoriska imperativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
