Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gamla och nya åsigter om pressen och det offentliga ordet. Några anmärkningar af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara — det ligger på djupet af allas tankegång, som
resonera i dessa ämnen och beskärma sig öfver dylika småsaker
— en tidning skall vara ofelbar; vare sig det gäller
vetenskap eller konst, yrkesskicklighet eller högre politik, notiser
eller filosofi bör en tidning vara ofelbar. Och midt under
dagliga erfarenheter, att menniskor fela, att de insigtsfullaste
bedraga sig och, att hvarje räsonnemang öfverflödar på svaga
skäl, rubbas af ingenting sådant allmänhetens sega fordran,
att en tidning eller vi kunna gerna säga en författare — ty
detta gäller lika väl författare i allmänhet som publicister
— icke skall ha svaga skäl eller misstaga sig eller fela
eller förlöpa sig. För hvarje anka, som utsläppes, för hvarje
nytt misstag, som begås, en dygdig harm, liknande den fröjd,
som fyller en pojkes hjerta, när hans skolmästare begått ett
fel eller den underordnades sedliga förtrytelse öfver en
förmans försummelser! Vi öfverlåta åt läsaren sjelf att döma,
hvilken som här spelar den ömkligaste rollen, domaren
eller den anklagade.
2.
De tidningar, som bäst hålla sig uppe i den finare
publikens ynnest, äro de, som fortsätta traditionerna från
pressens äldre dagar* Kunna de dertill under den gamla
masken insmuggla något af det nya innehållet, är deras
framgång gifven. Det är icke lätt att karakterisera dem med ett
ord. Detta ord skulle väl då vara försigtigheten. Lättare
är det deremot att beskrifva systemet. Man föreställe sig
det symboliska uttrycket att gå som på nålar i konkret bild,
och man liar en sådan tidnings bild lifslefvande. Eller man
kan uttrycka det så, att de hvarje morgon eller afton
utföra den s. k. äggdansen, ett af de största konststycken, som
finnas, och som består deri, att vederbörande med
Jnbehål-let danstempo akta sig för att söndertrampa en massa agg,
som läggas rundt omkring den olycklige dansören.
Det fins emellertid ingenting, som öfverträffar den
menskliga konstfärdigheten, och icke ens denna uppgift öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
