Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Konstakademien, konstföreningarne och konsten. Af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har nära nog blifvit ett mod att nedgöra “inrättningen*
■hemma. Många ha tänkt och talat så mycket om hur detta
läroverk är ordnadt och hur det borde ställas, andra ha af
enskilda orsaker blifvit förbittrade på dess stadgar eller på
det oblida öde, som hindrat dem sjelfva från att få det
understöd eller det medhåll, de hade rättighet att få. Huru
som helst, missnöjet är allmänt, för allmänt till och med
i ty att i anfallen instämma äfven de, som på akademiens
bekostnad lefvat sina rundliga år hemma och i utlandet
och som ha skäl att vara tacksamma både mot institutionens
stadgar och mot dess ledande män.
Det är klart att de, som arbetat sig fram trots
akademien eller bredvid denna, skola med oblida ögon se hela
läroverket jDch tala med ett visst förakt om dess monopol
på att frambringa konstnärer. De gifva då också skäl för
sina åsigter om skolans ringa betydelse i förhållande till
hvad den kostar, de räkna upp dem, som af en eller aiffcan
orsak lemnat läroverket innan de genomgått det samma i
vederbörlig ordning, och man finner att just namnen på
dessa ärov namn på de mest löftesrika och mest
sjelfstän-diga talanger, vi ega. De omtala historier och smådrag
från lifvet inom akademieväggarna, karaktäristiska för den
uppfattning, enligt hvilken. den som lemnar skolan äfven
öfvergifver konstnärsbanan, de tala om herr X. som blifvit
förespådd döden genom hunger, om han ej väntade tåligt tills
han blefve försörjd af akademien, eller om huru Z. tillråddes
att välja en annan lefnadsbana, då han frivilligt undandrog
sig det skydd och den omvårdnad, som läroverket egnar
sina skyddslingar.
Åt allt det der skrattar man, men man håller sig
fullkomligt allvarlig, när talet faller på sjelfva akademiens
inrättning, och då händer det gerna att någon af yttersta
venstern talar om, hur onödig hela akademien är och
försäkrar att den största tjenst denna kunde bevisa den svenska
konsten vore om läroverket upphörde att vara till, på de
vilkor nämligen att de summor, som nu utgå till akademien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
