Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Två generationer. Strödda aforisraer af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken har tron på vetenskapen och tron på utvecklingen
att stödja sig vid.
Då skall man med afseende på de båda slägtena kunna
erinra sig den gamla myten om Ikaros och Daedalos.
Lik Ikaros var den föregående generationen ungdomsyr,
djerf och förhoppningsfull, lik Ikaros tänkte den i sin naiva
tro att kunna flyga till himlen, men föll dess snöpligare
pladask ner igen, i det vaxvingarna smälte för solstrålarne.
Då den nuvarande generationen vunnit mera klarhet
och icke längre måste känna hvarje litet steg framåt både
som osäkert, enär det leder ut till ett obekant land, och
smärtsamt, då det innebär öfvergifvandet af något gammalt
från barndomen kärt, skall Daedalos blifva dess
karakters-typ. Som bekant bygde och timrade Daedalos träget, oclt
uttrycket för hans grubblande själ var labyrinten. Men hur
han sträfvade nere på jorden, lärde han sig till sist flyga
icke djerft eller skyhögt som Ikaros, men desto säkrare,
åldenstund han insåg, att det till intet gagnade att söka
nå himlen — ty der har jordens son ingenting att skaffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
