Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Ett samtal om August Strindbergs ”Giftas”, upptecknadt af Stephan Marmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en annan sak som jag gerna skulle viljå, att ni
svarade mig på.
Kand. Hjertans gerna !
Prof. Rör.om i brasan först!... Se så der! Tack!...
Jo, skall det vara absolut omöjligt att uttrycka sig städadt
och icke som en hamnbuse, när man skrifver böcker nu
för tiden ... Jag är inte prude, men jag stänger ändock
fönstret, när jag hör ett par mosiga åkare gräla på gatan...
och personerna i Strindbergs historier de tala alla sammans
som åkare — och ibland ändock värre. Ett sådant språk i
en bok med en så söt titel, ty •‘giftas är ju detsamma —
som vispkräm“;
Kand. Har ni läst Vischers berömda afhandling om
cynismens berättigande i poesi’, fru professorska? Eljes kan
ni få låna den af mig.
Prof. Så äkta karlaktigt svaradt. Nu skall jag, arma
stackare, förstås krossas af någon spränglärd tysk, sonj...
Kand. Ni slipper, ni slipper! Men medge ^et, att
brutaliteterna hos Strindberg hafva något friskt Öfver sig,
en viss ogenerad bonhommie, en skrattretande, drastisk komik,
som låter en tänka på 1700-talets naiva romanförfattare...
Mig personligen har nu “Giftas“ låtit ihågkomma ännu äldre
ting, som gamle Stjernhjelms kraftigt muntra “
Bröllopsbesvär sihåglcommel se“ ... Tänk bara på en sådan liten perla
till historia som “Måste“, hvilken trohjertad, Dickensk
humor, hvilket varmt förhärligande af äktenskapet döljer sig
icke under den grofkorniga berättelsetonen. Det är en
grof-het, som är för sund för att vara anstötlig... något
kärnfriskt i samma väg som det nutidens blaseräde fransmän
kalla “le joyeux rire de nos pères“.
Prof. Sakta i backarne! Ni vill advocera bort, hvad
jag sa’. Svara mig uppriktigt, lede sanningen någoA skada,
om språkfet vore litet mera hyfsadt, bara litet... Det fins
en uttryckens och tarikarnes brutalitet, som går hand i hanü
med den största förfining och bildning, en sjelfkär, och
ändamålslös orginalitetslusta, som icke har något med konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
