Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Är fattigdomen i våra dagar en följd af öfverbefolkning? Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kriserna och till den i jemnbredd med nationalrikedomens
tillväxt tilltagande bristen och nöden gifver författaren här
en kritik af den hittillsvarande nationalekonomien; i sii)
framställning af botemedlet för denna brist och nöd lägger
% han fram grunddragen af sitt eget nationalekonomiska
system.
Han vänder sig först till det spörsmål, hvari hela
frågan koncentrerar sig, nämligen hvarför, oaktadt arbetets
växande produktivitet, arbetslönerna tendera till ett
minimum, till det som fordras för att nätt och jemnt uppehålla
lifvet. . Det vanliga svaret är, att arbetslönernas •storlek
bestämmes af förhållandet mellan antalet arbetare och det
kapital, som är bestämdt att aflöna arbetet. Men om så
vore, anmärker författaren, borde låg penningränta —
kännetecknet på riklig kapitaltillgång — åtfölja höga
arbetslöner. Så är dock ej förhållandet. Både arbetslöner och
penningränta ha varit högre i Förenta Staterna än i
England, högre i Stillahafsstaterna än i de atlantiska staterna.
’ Således — der arbetet strömmar till för att få högre
aflö-ning, der strömmar äfven kapitalet till för att få högre ränta.
I sjelfva verket tages icke heller arbetslönen från ett förut
varande kapital utan från produkten af det arbete, för
hvil-ket den betalas. I sin enklaste och ursprungligaste form
sammanfaller arbetslönen med arbetets produkt. Om en
person går ut och plockar vildt växande bär eller samlar,
fågelägg, så utgöra sjelfva bären eller äggen hans
arbetslön. Äfven om arbetet utföres för en arbetsgifvares
räkning, är den enklaste och ursprungligaste formen af
arbetslön den, att arbetaren sjelf får en del af sitt arbetes produkt
in natura. Om han i stället får en motsvarande eqvivalent
i penningar, förändrar detta icke sjelfva lönens natur; den
är ändock tagen af arbetets produkt. Det kan se ut, som
om det förhölle sig annorlunda, der arbetsprodukten
kräf-ver en längre tid för att blifva färdig och arbetarne lika
fullt under tiden måste ha sin aflöning med kortare
mellantider t. ex. hvarje dag eller vecka. Der kan det synas, som
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
