Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Är fattigdomen i våra dagar en följd af öfverbefolkning? Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna teori har funnit ett nytt stöd i våra dagars
utveck-lingsfilosofi, denna universella tillämpning af darwinismens
lära, hvilken åter, såsom Darwin sjelf erkänt, har sina
rötter i Malthus’ teori. En verldsåskådning har arbetat sig
fram, enligt hvilken framåtskridandet är resultatet af krafter,
som verka till slägtets höjande långsamt, oaf brutet, obevek-v
ligt, utan hänsyn till individerna. Krig, slafveri, tyranni,
vidskepelse, hungersnöd och pest, brist och elände äro
verkande orsaker som drifva menniskan framåt genom att
un-danrödja lägre menniskotyper och utvidga de högre;
ärftligheten . är den makt, genom hvilken framstegen bevaras*
och de gamla framstegen blifva ett underlag för nya och,
högre. Det naturliga urvalet genom kampen för tillvaron
och de lifskraftigaste individernas öfverlefvande skall sålunda
vara principen för framåtskridandet. De moderna
filosofernas påstående, att detta skall vara den starkaste sporre till
att arbeta för reformer inom samhället, jemför författaren
— enligt vårt förmenande på goda skäl — med de gamla
kalvinistiske teologernas påstående, att läran om en del
menniskors förutbestämmelse till evig salighet och andras
till evig fördömelse skulle vara det starkaste motiv för allas
pligt att kämpa för frälsningen. Men klart är att denna
moderna filosofi följdriktigt utesluter tanken på hvarje
mensk-lig individs oändliga värde och betydelse och på en
gudomlig -verldsstyrelse som tager hänsyn till och vårdar sig om
individerna, eller med andra ord utesluter idéen om Guds
faderskap och alla menniskors broderskap. Häraf kommer,
att i våra dagar förnekelsen vinner allt mera insteg, ej blott
förnekelsen af de kyrkliga dogmerna,* utan en förnekelse af de
högre religionernas innersta och högsta principer, en
föme-kelse af tron på en försyn och på ett lif efter detta samt af
mensklighetens gemensamma ansvarighet. Derför ha de
storslagna religiöst reformatoriska rörelserna stannat vid de
första ansatserna och lemnat rum för en allt mera sig
utbredande materialism och pessimism, medan å andra sidan
en sjuklig pietism vinner alltmera insteg, som flyr från jordi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
