Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna något anstöt ligt i poemets första’.rad: “Abraham vardt
gammal och orkeslös“. Jag anser mig hafva talat nog om
den plan jag följt vid<animanskrifhingen af “Rebecka“, och
hänvisar jag de af mina läsare, som vilja öfvertyga sig om
det oskyldiga i utförandet till pag. 51 i mina nyare dikter.
Guds heliga och dyra namn, för hvilket jag tror mig
känna lika mycket fruktan och vördnad, som någon
högstbetrodd man, är i hela poemet ej nämdt. Ej heller är
någon dogm angripen. I mina skrifter kan finnas mycket
obetänksamt, ja, rent af lättsinnigt, men den som säger, att
mina små rimmener angripa någon högre, makt än möjligen
den ena statsmakten, den bevisar, att han aldrig med
uppmärksamhet genpmläst dem. Öfverallt respekterar jag
dygden, och söker, efter min ringa förmåga, att bestraffa mensk-
* liga dårskaper och laster — hvilket, jag hoppas det, icke
kan kallas ogudaktigt. Dagligt Allehandas recensent, hvilken
icke kan sägas loforda något smutsigt eller ogudaktigty och
som bör kunna bedöma literära produkter fullt ut så väl
som justitiestätsministérn, säger just om det poem, som
blif-vit kalladt gudsordsförsmädande, att: ttdet är högst kaustiskt
och öfvar, med sina löjliga anakronismer och sina roliga
infall, en ganska upprymmande verkan på läsaren.“ I följd
af 4 § 5 mom. Tryckfrihetsförordningen är jag fri från allt
juridiskt ansvar, och inför hvarje fördomsfntt tänkande
men-niska bör jag äfven vara det i moraliskt afseende. Om,
livad jag nästan fruktar, åtalet icke så mycket gälde
“Rebecka“, som ické destomer några i mina dikter befintliga
politiska poemer, 9å beklagar jag, att åklagaremakten icke
«en gång kände of van citerade §. Det är för sent, att sätta
på locket när barnet redan är i brunnen — säger
ordspråket. Store, odödlige Bellman, vid ljudet af hvars sånger,
ännu hvarje svenskt hjerta klappar fortare!
Glade,^vinlöfs-bekransade sångare! Tacka du Gud deruppe bland
“stjerne-lyrorna“ — derför, att du icke har med 1841 års
åklagaremakt att; göra. Med hvilka kränkande beskyllningar, med
hvilka äreröriga åtal hade du icke då blifvit öfverhopad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
