Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalet mot August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta var, såsom sedermera af sammanhanget synes, på
aftonen. Först senare (i början af 2:dra århundradet), då
dessa forsamlingar redan blifvit alltför talrika för att hvar
dag kunna, kopima mangrant tillsammans, höllos dessa
kärleksmåltider endast på söndagarne. Ännu senare (sedan
’ medlet af 2:dra århundradet) började Jesu åminnelsemåltid
skiljas från kärleksmåltiderna och förläggas till den
egentliga gudstjensten, som hölls på söndagsmorgname.
Frårf denna tid förlorade nattvarden efterhand sin
ursprungliga karakter, och dermed förenades föreställningar
lånade fråh de hedniska mysterierna. Den började
betraktas som ett offer, först ’ett tackoffer och sedermera ett
försoningsoffer. Den uppfattades slutligen helt och hållet
magiskt såsom ett underbart ätande och drickande i materiel
mening Kristi lekamen och blod, en föreställning som för
den äldsta kristna kyrkan var helt och hållet främmande.
Sedan nattvarden skilts från kärleksmåltiderna, råkade
de sistnämda snart helt och hållet i glömska. Den
gemensamhet och känsla af solidarisk ansvarighet, den broderliga
jemlikhet, som herskat bland de första kristna och likasom
kulminerat i nattvardsfirandet, försvunno småningom och
slogo öfver till sin motsats, sedan den kristna kyrkan
kommit under den verldsliga maktens hägn och främjade sina
intressen med dess hjelp. Presterskapet blef församlingens
herrar i stället för dess herdar, lärare och ledare. Det slöts
förbund mellan denna verldens store, rike? och mäktige.
Kyrkan blef det förnämsta stödet för öfverklassens makt och
är det ännu äfven hos oss. Genom reformationen, söm snart
— äfven den — togs under armarne af den verldsliga
makten, har ingen väsentlig ändring häruti inirädt. * I motsats
till Jesu lära och den äldsta kyrkans pfaxis, erkänner den
närvarande kristna kyrkan öfverklassens maktställning och
alla de sociala -lögner och orättvisor, som.dermed stå i
samband, såsom berättigade. Dén erkänner det för rätt, att
ett gynnadt fåtal skall njuta frukterna äf arbetet och arbe- *
taren sjelf släpa och försaka; den erkänner knget och väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
