Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nya bidrag till historien om Gambettas »stora minister», af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BE rn nn anar
36
partiets ledare räddat Frankrike undan en hotande stats-
kupp. I stället gaf: presidenten Mac-Mahon den högt
ansedde parlamentariske veteranen Dufaure i uppdrag
att bilda det kabinett, som efterträdde statskuppsmini-
stéren Rochebouét.
Hade Thiers då ännu lefvat — han afled, som bekant,
den 3 september 1877 — skulle han för andra gången
hafva blifvit republikens president, ty det var endast
frånvaron af en lämplig efterträdare, som förmådde Mac-
Mahon att ej afgå redan i décember 1877. Thiers var
så säker på sin sak, att han redan i augusti, några veckor
före sin plötsliga död, gjorde upp en ministerlista. Gam-
betta skulle blifvit konseljpresident och utrikesminister,
Jules Ferry inrikesminister, Léon Say finansminister, gene-
ral Campenon krigsminister, Waddington undervisnings-
minister. Dufaure skulle hafva blifvit president för se-
naten, Jules Simon och Paul de Rémusat ambassadörer.
Det slaganfall, som efter några timmar ändade Thiers
lif, korsade dessa klokt uttänkta kombinationer, hvilka
afsågo att under den åldrige statsmannens högsta ledning
samla alla det republikanska Frankrikes bästa krafter
till gemensamt arbete i fosterlandets tjenst.
Thiers hyste under de sista åren af sitt lif den lifli-
gaste vänskap för Gambetta, som han ofta förklarade.
sig önska »presentera för Europa» Presidenten Mac-
Mahon deremot, hvilken aldrig kunde glömma, att han
varit en af Napoleon III:s marskalkar, höll sig alltid på
afstånd från Gambetta. Då kabinettet Dufaures ställning
började blifva osäker, hade en gemersam vän en dag i
december 1878 anordnat ett möte mellan Mac-Mahon
och Gambetta, men i sista ögonblicket lät marskalken
af sin bonapartistiska omgifning förmå sig att sända
återbud.
Den 30 januari följande året afgick Mac-Mahon och
valdes Jules Grévy till franske republikens president.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
