Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nya bidrag till historien om Gambettas »stora minister», af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Men främst af alla reformer stälde Gambetta infö-
randet af scrutin de liste. Den 14 januari 1882 framlade
han för deputeradekammaren sitt förslag om författnin-
gens revision, der scrutin de liste utgjorde sjelfva kärn-
punkten. Det länge närda missnöjet i deputeradekamma-
ren mot Gambetta och hans minister bröt nu ut i full
låga. En koalition bildades af högern och yttersta ven-
stern i förening med åtskilliga af det moderat-republi-
kanska partiets ledamöter. Presidenten Grévys måg
Wilson, hvilken - allt sedan 1870 varit en. oförsonlig
fiende till Gambetta, blef själen i denna koalition, som
vågade gå anfallsvis till väga, sedan den öfvertygat
sig, att. Ereycinet var villig att. blifva Gambettas efter-
trädare.
Så skickligt leddes. koalitionen, att då deputerade-
kammaren den 19 januari valde det trettiotre-manna-
utskott, som skulle behandla revisionsförslaget, så valdes
32 motståndare och endast ex anhängare af Gambettas
förslag. - Förslagets och dermed ministérens öde var nu
afgjordt.
Med okuflig energi och underbar vältalighet käm-
pade Gambetta för sitt förslag, sina grundsatser och
framtör: allt :scrulin: de Liste. > Där han slutat. sitt; störa
tal den 26 januari, utropade en af hans häftigaste mot-
ståndare, Clovis Hugues: >»Endast Danton skulle kunna
svara på detta tal.»
Ett par timmar derefter hade Gambetta förlorat
voteringen och lemnat deputeradekammaren för att till
presidenten Grévy öfverlemna sin.afskedsansökan.
Med jubel helsade rojalister, bonapartister och kleri-
kaler Gambettas fall såsom ett nederlag för republiken.
Intransigenterna och .socialisterne helsade det såsom ett
nederlag för den lagliga ordningen.
»Men det var i Berlin; — så lyda Reinachs slutord
— »som belåtenheten var lifligast. Deputeradekammarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
