Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0)
39
och såsom Rosalinda i Shakspeares »Som ni behagar» samt i
titelrollen af Schillers »Jungfrun från Orléans» visat, att hon
fortfarande är den samma, icke så varm just i sin fram-
Ställning, men i allmänhet »korrekt», om man undantager en
och annan gammal synd mot:den rätta tonvigten, samt ännu
ganska ungdomlig, i Rosalinda till och med lifligare än förr.
Bland öfriga nyvunna krafter är den unge, begåfvade
skådespelsförfattaren Harald Molander, hvilken nu biträder hr
Josephson i »régien» Den - rikhaltiga spellistan har, såsom
vanligt, varit ganska blandad — Shakspeare, Strindberg,
Hertz, Daudet, Offenbach, Millöcker, George Sand, Edvard
Brandes — oupphörligt nya stycken, grundliga repetitioner
dag och natt, till och med ända till gryningen af den dag,
då första föreställningen skall ega rum, strängt arbete, höga
anspråk på skådespelarnes krafter, mycket lif och intresse,
friska ansatser och inga omöjligheter — med ett ord: Ludvig
Josephson! Det är Nya teatern under de sist förflutna måna-
derna, liksom under förra spelåret och alla föregående, sedan
denna skådebana öfvertogs af hrr Josephson och Holmqvist, ty
hr Holmqvist får naturligtvis icke glömmas. Han sköter ope-
retten och ekonomien och gör öfrigt glada gubbar på scenen.
Ja, det är en lifaktig teater, det är visst.
Största antalet af föreställningar har »Lycko-Pehrs resa»
haft, hvartill särskilda, icke dramatiska omständigheter visser-
ligen bidragit, men stycket varder dock ej så lätt gammalt.
Så ser det åtminstone nu ut, men det samma sades om >»Amors
genistreck>, Henrik Hertz komedi, då den 1861 första gången
uppfördes på då varande Mindre teatern. Stycket förklara-
des, enligt hvad man finner i en stockholmstidning, vara af
den »evigt ungdomliga art, öfver hvilken tiden icke har någon
makt.> Och nu tycker man, att dessa »genistreck», hvilka för
öfrigt äro vida skilda från August Strindbergs Lycko-Pehrs-
dramatik, äro ofantligt föråldrade. Något därtill torde väl äfven
hafva bidragit, att stycket på Nya teatern nu icke fick just
någon god framställning. Återgifvandet af detta stycke visar,
att ej ens en så omsorgsfull inöfning, som meddelas af en
bland de insigtsfullaste, kraftigaste och mest uthällige af alla
teaterdirektörer, är alltid tillfyllestgörande, hvilken omstän-
dighet gifver ytterligare stöd åt yrkande på en verklig tea-
terelevskola i förbindelse med konservatoriet, ej blott ound-
viklig för de kgl. scenerna, utan också af stor nytta för
enskilda teatrar, något hvarom den som skrifver detta
DR RR An Ar nr z mr 2 RE RE kr 2 EE 4
R——N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
