Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några literära nyheter. Notiser af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Entre mr gtr EEE SEEK PROS
RE Ana MYR
Några literära nyheter.
Notiser
Af Oscar Levertin.
Björnsons nyutkomna stora roman »Det flager i byn og paa havnen»
är ett af den moderna nordiska literaturens mest originela arbeten.
Kraftigt och starkt som det är skrifvet alltigenom, genomströmmadt af
de stora’ granskogarnes och de blanka fjordvattnens friska dofter, af
alla dessa sunda vindflägtar, som spola undan hvarje sjukdomsfrö från
Norges bergsbygder, kunde det biott hafva den det har till upphofsman,
den underligt rika individualitet, som ännu vid framskridna år förmår
verka med en naturkrafts hela obändäde ungdomsentusiasm.
Ty en sådan frodig alstringskraft som »Det flager» lägger i dagen,
en sådan ursprunglighet och energi i utförandet af idéerna, en sådan
öfverlägsen, segerviss humanism i lifsuppfattningen — och allt detta efter
så många års oafbrutna produktion och outtröttliga fejder-i-alla riktnin-
gar — torde väl gifva den tydligaste fingervisning om, att Björnson utan
gensägelse är en af diktens »utkorade härliga». Här. är icke meningen
att påstå, att Björnsons sista arbete är något helstöpt mästerverk utan
vank eller lyte. För ingen del. Långt derifrån. Kompositionen är dålig,
på många ställen utförd med en rent barnslig eller tölpig hand. Långa
episoder inflätas, som icke leda till något resultat, t. ex. uppslaget med
den oäkta linien inom den Kurtska familjen, och den vidlyftiga skildrin-
gen af alla de unga flickorna, »generalstaben», tränger i så fullständig
grad Thomas Réendalens utvecklingshistoria i bakgrunden, att läsaren
hvarken förstår honom sjelf eller hans ytterst illa motiverade kärleks-
historia.
Ej heller gifver den sluttendens, i hvilken bokens alla spridda maskor
till sist löpa ut, något väsentligt nytt eller öfverbevisånde. Och jag
tror knappast, att Björnson med den mer än med »En handske» förut
förmår öfvertyga oss om riktigheten af sin uppfattning angående könens
inbördes ställning.
Hvem är det då i sjelfva verket, som tror på denna så ensidigt, ja
asketiskt predikade rigorism? Björnson sjelf — och många damer, men
märk väl, dessa senare de göra det instinktmessigt, kanske mest af obe-
kantskap med lifvet, af obekantskap med att man måste veta för att
kunna döma i saken, der icke principen — såsom i åtskilliga äldre ogifta
fruntimmerskotterier — anammas egentligen som en sorts »soulagement
du coeur>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
