Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vår polemiske skald (kritiker öfver Wirsén) - 2. af A. Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
dåligt nervsystem.. Diktaren synes njuta sitt förhållande
till Gud som ett slags uppskrufvad ekstas. Han har derför
icke mäktat ge annat än en falsk bild af bergspredikan,
hvars enkla renhet i hans versifierade omskrifning före-
faller osund.
Ibland de religiösa dikterna förekommer en, vid
hvilken jag skall litet längre uppehålla mig. Dess titel
är »Barnens och den har till. ämne Jesu ord: »Låter
parnen komma till mig, ty dem hörer himmelriket till.
Jag måste citera några rader.
För dem (barnen) i fjerran ligger verlden,
Men /himlen närbelägen är:
De ha så föga sett på färden,
Att de ej hunnit glömma den,
Och barnaläppars ljufva löjen
Blott spegla Edens ljusa nöjen.
Till deras läger himlen sänder
En underbar, en vingad vakt
På dessa liljors blad och stänglar
Än morgondaggens droppar le,
Och ständigt, ständigt barnens englar
I himlen Fadrens anlet se,
Då våra måste ned från ljuset
Att rädda, rädda oss ur gruset.
Du vet ej, du, att barnen höra
Ett inre orgelspel allt jemt,
Musik från fjerran syskonandar».
Till att börja med får jag bekänna min glädje öfver
de sista tre raderna. Denna teori om det inre orgelspelet
har, så vidt mig är bekant, icke förut blifvit framstäld,
och som det var det första originella jag fann i dikterna,
öfvade den på mig samma berusande och uppfriskande
verkan som oasen på ökenvandraren. För öfrigt är hela
barnhistorien något oklar. Jag menar icke det, att barnens
ARA ror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
