Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Ett skämt», Parisernovell af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
mannens blickar återföllo oupphörligt på denna bizarra
personlighet, som hade en gåtas dragningskraft. Oaktadt
sin utspökade klädsel, var hon behaglig att betrakta:
hyns friskhet, ögonens skalkaktighet och munnens behag
svuro mot torftigheten i hennes klädsel och gåfvo henne
ett pikant uttryck.
Då den resande stigit ut, satte hon sig beqvämt till
rätta, som om det varit en fremling som aflägsnat sig,
och man sedan kunde vara på förtrolig fot.
Denna rörelse undgick icke hennes reskamrat, han
betraktade henne småleende, hon svarade på samma sätt
och man började samtala. För att kunna döma hvilken
rigtning samtalet tog, är nog att veta, att vid ankom-
sten till Paris den illa klädda damen och den elegante
herrn upptogo tillsammans endast en af de fyra afdelnin-
garne i vagnen och förde med låg röst följande samtal:
— Detär första gången i mittlif jag erfar denna känsla!
— Den skulle snart upphöra, om jag sade er hvem
jag är.
— Jag vet det ju redan. - Ni är den enda qvinna i
verlden. Men om ni vill att jag skall veta mer, nåväl,
säg hvem ni är.
— Nej, det vore skada. Vi skiljas ju nu. Bevara
minnet af en fantastisk uppenbarelse. Ni skall nu med
nöje minnas mina himmelska ögon, mitt kastaniebruna
hår och mina perltänder. Fråga intet mer
— Hvarför? Tror ni då, att jag skulle älska er
mindre om ni än vore dotter till en bödel.
— Jag har inte ens den förmånen. Jag är helt enkelt
kammarjungfru och strax när ni helt artigt räckt mig
handen för att hjelpa mig stiga ur, skall jag skynda till
min matmor, som är i en annan waggon, för att bära
hennes filt och nattsäck.
Det blef en kört paus. Sedan återtog den unge
mannen: Åh, ni är kammarjungfru! Jag trodde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
