Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Ett skämt», Parisernovell af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| 148
— Ni tror er känna henne, men ni vet inte, att hon
| | för tre år sedan blef utsläppt ur fängelset och att hon
| sedan begått flere svåra förbrytelser. 4
| — Det kan inte vara hon.
— Det är just hvad jag vill veta, och jag hoppades
ni skulle hjelpa mig. Kan ni säga mig, om det är hon
| som skrifvit detta bref.
; — Nej, svarade markisinnan med lugn, fast hon inom
| sig led af den grymmaste ångest. Det är ej hennes stil,
| men låt mig i alla händelser behålla brefvet.
=: Nej, "det tjenar’ till intet, då nivej känner igen
stilen. Brefvet kan dessutom behöfvas. Om ni ville låta
henne komma in, skall jag fråga henne sjelf. Men markis-
innan nekade bestämdt härtill. Sedan förändrade hon ton,
berömde honom för hans nit och skicklighet samt smic-
krade honom på allt sätt, tills han lofvade att inte tala
härom med någon, förr än hon sjelf gjort sina efterfråg-
ningar. Om Justine vore brottslig, skulle hon icke tveka
att angifva henne, men om hon vore oskyldig, ville hon
bespara henne skammen af en anklagelse. — Domaren
gick. Då markisinnan blef ensam, var hennes första in-
gifvelse att anförtro sig till markisen. Men hur skulle
| han upptaga denna bekännelse? Om han skulle fästa
större vigt dervid, än det förtjenade, och om det ingaf
honom förolämpande misstankar, så vore ju det goda
| , förhållande, som hittills rådt dem emellan, för alltid stördt.
| Fanns det då intet sätt att ordna allt, utan att såra någon?
Markisinnan påminte sig då, att det finnes en säker till-
flykt i lifvets mest störande omständigheter: barmher-
tighetens domstol. Hon gick till sin biktfader och bad
honom -hjelpa sig och ej spara på penningar, om det
| fordrades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
