Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Farliga papper (hittills otryckta bref från Hans Järta till exc. Reuterholm med inledning och kommentarier af —ck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
af orten markerade en god portion af förundran, då han såg mig
och hörde min intention att resa längre i provinsen, men tran-
quiliserade sig, då jag indirecte lät honom förstå att jag fått
tillstånd att bortackordera fändriksplatsen: Mina vänner mottaga
mig med öppna armar och min försigtiga cordialité vis å vis
af dem betalas med sådana upplysningar som jag söker. Alla
äro okunniga om min resas ändamål och tro deremot, att fändriks-
ackordet samt nöjet att se mina gamla bekanta bragt mig till
detta ställe. Jag cacherar ej för dem mina politiska tänkesätt
och jag finner hos ganska många samma principer och samma
application deraf. Landshöfdingen nyttjar mycken finess emot
mig som i den delen är reciproque. Han frågade mig, hvilken
jag trodde nu vara mest betydande. Jag svarade att jag alldeles
icke kunde veta det, emedan jag endast i min väg funnit Riks-
och Hofkanslererna betydande i. det hela, och herrar statssekre-
terare i hvar sina departement. Han hade af ryktet hört, att
Håkansson blifvit entledigad från föredragningen för finansärenden,
att Låstbom ej mera vore justitiekansler, att Wallqvist vore
äfvenledes fri från ecklesiastika föredragningen "etc. Detta allt
var mig ej bekant. Han frågade mig vidare om de arresterades
öde. Jag svarade, att hofrätten gifvit sin förklaring och att
högsta domstolen nu skulle taga en närmare konnässans af saken.
Han sade då, att man säger, att de fyra blifva landsflyktige,
men jag har ej haft bref derom. Utan någon vidare reflektion
i detta ämne frågade han mig om mina äfventyr i poliskammaren
och hofrätten, vid- hvilket tillfälle jag fälde några equivogqua
propos så väl om HLilljensparre som riksdrotsen, aktor etc.
Efter min uträkning skulle detta bevisa min okunnighet om
politiska ställningen. Han frågade mig vidare, om jag besökt
Pechlin samt hvad han nu säger. Jag svarade, att jag i Lilljen-
sparres ipreserice sett gubben, att han varit ovettig, dock en
plaisantant mot Lilljensparre och för öfrigt — ’litat på rättvisan
af sin sak. Han småskrattade och frågade om jag äfven vore
persuaderad derom. Jag svarade, att jag ej vore nog lagklok
för att se om hofrätten dömt rättvist, samt att jag suspenderade
mitt omdöme till dess Högsta Domstolen deciderat dessa besvär.
Sedan frågade han efter sammanhanget af Ankarströmske krop-
pens bortförande. Jag svarade att jag ej kunde tro någon vara
nog dum att vilja tjena dess slägt genom en så vårdslös till-
ställning. Han trodde att man kastat desse öfverlefvorna under
bron i den afsigt att dränka dem, men då jag bevisade svårig-
heten deraf genom de "trädstycken, som åtföljt dem, blef min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
