Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Landtdagen i Helsingfors, af en finsk korrespondent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
att motpartiet gick till striden, söndradt i tvenne fraktioner,
som hade uppstält särskilda kandidater i de olika städerna,
de der täflade med hvarandra om segern. Dessa fraktioner
kalla sig det liberala och det svenska partiet, men i dagligt
tal gå de äfven under namnen dagbladisterne och vikingarne.
Det förra namnet häntyder på att Helsingfors Dagblad är
det liberala partiets hufvudorgan i pressen, medan vikingarne
fått sitt binamn från tidningen Vikingen, som utkom i början
af 1870-talet och var detta partis första organ i publiciteten.
Redan häraf framgår, att denna söndring har anor för sig,
ehuru den först i våra dagar föranledt fullständig brytning.
Närmaste orsaken dertill var framträdandet af det liberala
partiets program i slutet af år 1880. Detta program åtnöjde
sig icke med att proklamera en frisinnad reformpolitik gent
emot den fennomanska konservatismen, utan hade tillika för
afsigt att bilda ett centerparti i språkfrågan och konstruerade
derför upp två språkliga ytterligheter gent emot hvarandra.
Genom detta högst okloka förfarande stötte de liberale ifran
sig alla dem, hvilka med större värme och med produktivt
intresse omfattat det svenska språkets och den svenska bild-
ningens sak i Finland. Alla desse, som hittills i allt
väsentligt sammangått med de liberale, måste nu tänka på
en sammanslutning och ett uppträdande på egen hand. Det
nya svenska partiet konsoliderade sig som det yngsta af
Finlands partier, och det fick ganska snart luft under
vingarne.
Skilnaden mellan” dessa två fraktioner framgår af det
ofvan sagda. Det ena vill vara ett rent politiskt parti, det
andra är tillika ett, om jag så får säga, kulturparti. De
liberales egentliga domän är värnandet, befästandet och ut-
vecklandet af våra konstitutionella och statliga former, medan
det svenska partiet har stält som sitt främsta mål det svenska
språkets och den svenska bildningsformens bevarande och
förkofran i landet. Det liberala partiet förklarar, att språket
endast är ett medel af mindre väsentlig betydelse, hvararf
fennomanin naturligtvis drager förmånliga konseqvenser för
sin enspråkighetsteori. Det svenska partiet anser deremot
språket som en bildningsfaktor af största betydelse, hvilken
man icke kan lemna ur sigte under nuvarande förhållanden
hos oss. Med en optimism, som är nog omotiverad,
tro de liberale, att det svenska språket och den svenska od-
lingen äro så fast rotade i landet, att de helt lugnt kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
