Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
flere tillfällen, bland annat redan för några år sedan i Lona
Hessels roll i »Sambhällets pelare». Den skapelsen ställer
hennes konstnärskap ännu högre än hvad åtskilliga af hennes
tragiska hjältinnefigurer förmått, så förträffliga mangå bland
dem än må vara, och står kanske framför själfva fru Alving,
som dock äfven är ett slående bevis på konstnärinnans full-
goda realism. Huru intressant skulle det därför ej ha varit
att-få se den utmärkta skådespelerskan, Ibsens beundrarinna
och den oöfverträffliga framställarinnan af skaldens förnämsta
kvinnoskapelser, i äfven hans senaste stycke!
Hvem skall väl ha trott, att gamla >»Lady Tartuffe» skulle
göra lycka i våra dagar? Huru stycket mottogs, då det för
ett par och tretio år sedan spelades”på Djurgårdsteatern,
torde väl de fleste nu ha glömt. Det gafs då i gamle Fredrik
Niklas Bergs öfversättning och hann ej längre än till fem
föreställningar. I Paris har stycket, skulle jag tro, icke spelats
på länge, ehuru författarinnan, fru de Girardin, ännu lefver
i parisarnes minne såsom en mycket kvick dam. I Tyskland
såg jag, för några år sedan, »Lady Tartuffe» så väl i Berlin,
som i Dresden på kungliga teatrar. Det var trakigt, ehuru
man där, förståndigt nog, inskränkt styckets förskräckliga
längd. Här spelar man det, så vidt och bredt som författar-
innan skrifvit det, i en ny, ganska lyckad öfversättning,
och allmänheten tyckes finna stort behag däruti.
Förnämsta skälet till denna framgång torde väl ligga i
SKA
f£
det goda utförandet. Utan att vilja förringa värdet af något
af alla de biträdandes spel, kan dock med skäl sägas, att det
är i synnerhet tre af de spelande: som tilldraga sig det egent-
liga intresset. Bland dem räknar jag då icke hr Fredrikson,
hvilken återgifver sin verldsman och »räsonnör» på ett all-
deles förträffligt sätt, men det är man ju van vid. Askådarne
äro en smula »blaserade» på de oöfverträffliga Fredriksonska
»replikerna», och det har ju gått så långt, att en hyperkritisk
granskare till och med räknat dessa icke till hans förtjänster,
utan till hans fel.
De tre äro fruarna Dorsch- Bosin och Hartman samt
hr Elmhid. Den först nämdas utförande af den i flera
afseenden svåra titelrollen är en af hennes allra. bästa konst-
skapelser, hvilken endast på ett par ställen störes af ett icke
fullt äkta känsloutbrott, som dock kanske är mer författar-
innans än den utförandes fel. : Helintrycket är emellertid
mycket godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
