Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅN
Se
—— z
INSER nSERns SNRA ner RE RTR RR
216
komligt nykter, när han från grosshandlarens middag begaf
sig hem. Ruset tyckes sedermera fortfara. Skådespelarens
besynnerliga slingringar på kroppen, hans sluddrande tal och
gång, slängande armrörelser och andra alldeles omotiverade
äatbörder känner man nog igen från hans föregående roller,
men de öfverraska likväl i denna -roll. Hela figuren är för
öfrigt oföränderlig från början till slut, strax efter middagen
hos Werle alt intill Hedvigs död, utan att skådespelaren
tyckes förstå eller kanske utan att han räcker till att uttrycka
de olika sidorna af karaktären, ty Hjalmar är sannerligen
icke mindre sammansatt än andra människor.
Uppfattningen af Hjalmars roll kan icke bero på »tycke
och smak>. Den ligger fullt klar i författarens framställning,
och det är betänkligt, att hr Lindberg, hvars sträfsamhet och
många aktningsvärda egenskaper för öfrigt måste erkännas,
antingen ej kan fatta denna klarhet eller att han icke har
förmåga att individualisera olika karaktärer, utan att hans
egen personlighet skall sticka alt för mycket fram. Allra
betänkligast är, om denna hr Lindbergs otillräcklighet skall
tagas för godt mynt och framhållas såsom något fullgiltigt.
Då är vår sceniska konst på farliga afvägar.
Lika otillfredsställande är hr A. Örtengren i Gregers
roll, hvilken visserligen är betydligt svårare att framställa,
men dock med ett lättare och sannare spel icke borde före-
falla så obegriplig, när den på scenen kommer i beröring
med de öfriga karaktärerna i stycket. Hr A. Örtengren är
tung som vanligt och predikar med salvelsefullt uttryck i
rösten. Han vill så väl, det synes nog, men förmår så föga.
Det tjänar till intet att skjuta all skuld på rollen.
Att fru Lindström icke skulle kunna görå något till-
räckligt af Ginas roll var att förutse. Något fullkomligt
tokigt gör hon väl ej, men hennes spel är så intetsägande,
att karaktären helt och hållet utplattas. Det gör åskådaren
ondt om fru Lindström. Hvarför har teaterstyrelsen anför-
trott henne denna svåra uppgift? Om man velat låta henne
försöka sig i någon större uppgift, sedan hennes uppträdande
i »Erasmus Montanus» slog så otillfredsställande ut, så borde
man väl icke ha låtit försöket gälla ett stycke af Ibsen.
Från ett sådant borde all dilettantism bannlysas. Det får
icke smaka sällskapsspektakel eller elevuppvisning.
Hr Norrbys gamle Ekdal är nätt och jämnt hvad han
låtit oss se mångfaldiga gånger förut och alldeles icke den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
