Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gustaf Mauritz Armfelt såsom konungagunstling, af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Angående orsakerna till detta nederlag yttrar den tappre
Jägerhorn: »Befälhafvarens stora bravur, öfverdrifna nit
och hans hetta, blandad kanske med förakt för fienden,
förorsakade hans olycka.»
Efter "ätt Salunda Hatvå med ära, om än med vex-
lande lycka, deltagit i kriget, fick Armfelt äfven såsom
svensk fullmäktig sköta underhandlingarna och afsluta
freden i Verelä, som undertecknades i Armfelts tält, den
14 augusti 1790.
Under de två sista åren af Gustaf den tredjes rege-
ring var Armfelt, om än icke till namnet, dock i verk-
ligheten konungens premierminister. Af konungens gamla
rådgifvare hade nägra dött, andra dragit sig till baka
till det enskilda lifvet, andra, såsom Toll, Schröderheim,
Ruuth, Adlerbeth, Munck, förlorat större delen af det
inflytande de fordom egt. Af de män, som efter enväl-
dets införåände 1789 kommit sig upp, bröderna Nordin,
biskop Wallqvist, lagman Håkansson, underståthållaren
Ahlman, revisionssekreteraren Låstbom m. £f., egde ingen
de lysande sociala egenskaper, hvarpå Gustaf den tredje
fäste- så högt värde och hvilka satte Armfelt i stånd att
slå alla sina motståndare och rivaler ur brädet. Endast
öfverstekammarjunkaren och generallöjtnanten friherre
Taube var någon tid 1791 en farlig medtäflare för Armfelt
om konungens gunst och politiskt inflytande. Men äfven
ur denna täflingsstrid framgick Armfelt såsom segrare.
De civila befattningar, hvilka Armfelt innehade,
såsom. öfverste kammarjunkare, öfverintendent af Kongl.
Maj:ts hofkapell och spektakler samt kansler för univer-
sitetet i Åbo, inneburo icke någon politisk makt. Men
icke desto mindre gingo så väl arméns angelägenheter
genom hans händer som i väsentlig mån äfven förhand-
lingarna med utrikes makter. Äfven vid tillsättandet af
tjenster egde han det största inflytande, och samman-
kallandet af riksdagen 1792 skedde på hans råd. Under
|
mt
- —
CT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
