Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gustaf Mauritz Armfelt såsom konungagunstling, af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
just som kungen, kallade dem han ville till sina grannar:
För honom sjelf var serveradt med ett litet saltkar af
guld, samt sked, knif och gaffel förgylda. Till taffel-
musik hade han åtta tyskar, klädda på det präktigaste,
med breda silfvergaloner i alla sömmar. När han talade,
var det att göra nåd eller narr åt någon» Vid dessa
middagar brukade äfven bönder vara inbjudna, och de
kysste Armfelts hand efter måltiden.
Det berättades, att Armfelt före riksdagen till konun-
gen yttrat, att han vore beredd att, om riddarhuset vid-
höll sin opposition från 1789, »låta skjuta skarpt på
adeln». Det militäriska befäl, som under riskdagen an-
förtroddes åt Armfelt, var derför egnadt att väcka far-
hågor för nya statskuppsplaner. Såsom tjenstgörande
generaladjutant under riksdagen förde han hefälet öfver
de i och omkring Gefle sammandragna trupperna. Lyck-
ligtvis tog riksdagen ett fredligt förlopp, och några våld-
samheter behöfde icke användas.
Efter riksdagen ville Gustaf den tredje utnämna
Armfelt till grefve, men denne vägrade. Deremot mottog
gunstlingen af sin herre en årlig pension af 3,000 riks-
daler (specie). ” »Jag ansåg mig icke böra säga nej till
denna välgerning», skrifver Armfelt, »då mina penning-
affärer voro i så dåligt skick, att en för långt drifven
grannlagenhet skulle kunna hafva gifvit mine fordrings-
egare skäl att anklaga mig för bedräglighet eller dår-
skap.» Konungens bref om denna pension är dateradt
den "14 mars 1792. Två dagar derefter utförde Ankar-
ström sin mordgerning.
Armfelt var icke tillstädes på operamaskeraden, då
mordet skedde. Men han vakade troget vid sin välgö-
rares dödsbädd och var den siste, till hvilken konung
Gustaf talade.
Vid Gustaf den tredjes död hade Armfelt ännu icke
fyllt .35 år; och likväl hade han redan hunnit både uträtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
