Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Albert Gellerstedt, en literär studie af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
undergifvenhet icke blir fadd, hans vekhet icke senti-
mental. Denna hjertevärme gjuter sig in i hans diktning,
åf hvilken minsta bit afspeglar rent hans manliga, sunda,
fina, varma natur; derför kan han våga behandla baga-
teller, hvilka skulle stöta oss hos andra skalder, derför
kan han i diktens form ge oss råd, erfarenhetsrön, sen-
tenser, moraliska sanningar, vidhänga dem efter en dikt
som dess betonade sens moral eller till och med i en dikt
genom dem uteslutande moralisera och docera, utan att
vi taga anstöt deraf. Ty hvarje den minsta dikt är ett
konstverk, stöpt i formen af en författareindividualitet
och, framför allt, framsprunget ur en menniskas hjerta,
en sund och fin menniskas varma hjerta.
Hans väsen är sålunda kärleken; hvad han älskar
mest är det blida och innerliga. Och denna hans kärlek
sträcker sig ut öfver menniskolifvet, hän öfver allt lef-
vande, långt ned öfver växtverlden. Så komma vi till
hans uppfattning af naturen, hvilken slår den klaraste
dagern öfver hans individualitet.
N
I J. P. Jakobsens novell »Mogens» förekommer ett
samtal mellan Mogens och Thora om skönheten i natu-
ren. Hon föreställer sig, att det bor ett lefvande väsen
i hvarje träd, hvarje buske, hvilket öppnar och sluter
blommorna och slätar bladen. När hon ser en sjö, en
djup och klar sjö, håller hon af den, derför att hon tänker
sig, att djupt, djupt nere lefva väsen, hvilka hafva sina
fröjder och sorger, sitt eget underliga lif med underliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
