Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Fortsatta afslöjanden rörande Hans Järta af —ck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
tillkommit genom ett samarbete, deri det särskildt tilla-
des riddarhussekreteraren A. G. Silfverstolpe" en stor
andel. Utskottets uppgift, att allmänna rösten inom rik-
sens ständer varit för beviljandet af den begärda pen-
sionen, motsades på det bestämdaste och afslag yrkades
på utskottets förslag. Sedan åtskilliga talare uppträdt,
bland dem Grefve von Platen, och talat för bifall till
förslaget, antogs detta genom votering med’ 63 röster
mot 352. Häremot anmälde Lorenzo Hammarsköld sin
reservation med det tillägg, »att han vore öfvertygad,
att framtiden skulle lika så väl göra rättvisa åt hans
åsigter i denna fråga, som allmänna opinionen redan
gjort det åt den olycklige Oxelberg.>
I borgareståndet bifölls utlåtandet, efter föregående
diskussion och begärd votering, med 22 röster mot 16,
samt i preste- och bondestånden utan votering. TI det
förra yttrade prosten Stenhammar, utan att framställa
något yrkande: »begynner man pensionera statens kraft-
fulle tjenare, så skall endast duglösheten qvarstå att be-
strida dess tjenster.>»
Järta var vid afskedstagandet 48 år gammal. Han
hade nu kommit till insigt om, att hans sjelfviska sinne-
lag och obevekliga rätthafveri, utvecklade ända från
ungdomsåren och måhända påverkade af en redan då
börjande lefversjukdom, gjorde honom omöjlig på embets-
mannabanan. Icke en gång anbudet att blifva sekrete-
rare i svenska akademien kunde förmå honom att träda
från privatlifvet. Han ville blifva politisk reformator och
af denna anledning började han redan 1823 att utgifva
den bekanta tidskriften, »Odalmannen» Alla erkände
hans mästerskap i stilen och språkets behandling, men
få voro de som öppet ville vidkännas öfverensstämmelse
med honom i hans politiska åsigter. Endast i Stockholms-
posten erhöll tidskriften en berömmande anmälan af von
Beskow. I allmänhet hade tidningarne många och skarpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
