Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Fortsatta afslöjanden rörande Hans Järta af —ck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2606
finner läsvärdt. Synnerligen opraktiske äro ock mesta-
dels. våra Upsalienses, samt derhos temligen- okunnige
i sådant, som allmänheten vill få utredt. Biträden af
dem, om de kunde erhållas åt Biet, blefve, fruktar jag,
föga tjenliga att upphjelpa bladets anseende. Hvad nitet
hos våra litterära professorer beträffar, kan man bäst
döma derom af tjenstledigheterna, som de ideligen söka.
Den som ej orkar göra hvad honom som skyldighet
åligger, gör ej något derutöfver, om ej för att tillfreds-
ställa egen fåfänga eller att förtjena bredvid sin lön på
bokmakeri. Den professor, som ej finner sig böra an-
vända sin förmåga, för att i närvarande tid, då Upsala
universitet har :’så många fiender, upprätthålla dess an-
seende, bryr sig föga om huruvida Biet står eller faller.
— — — Jag är ej nöjd med några ställen i den andra delen
af Gustaf III:s papper, t. ex. med det (sid. 173) om denne
konungs ”förskämda och lastbara seder. Ehvad grund
sqvallret derom kunde hafva, borde det dock icke få
rum i detta arbete. Dock för Geijer är allt lofligt.>
Missnöjet med hvad Geijer uppenbarat i Gustavian-
ska papperen om »konungens och Hofvets förskämda
och lastbara seder» var ett sorgeämne, till hvilket Järta
ofta återkommit. Detta stod också i uppenbar strid med
hvad han sjelf i sitt inträdestal i svenska akademien
yttrat, ehuru "det förmäles, att det starka försvar, han
deri inlade för sedligheten vid Gustaf III:s hof, före tryck-
ningen undergått betydliga förändringar. Sjelf uppläste :
han icke inträdestalet, utan erhöll konungens tillåtelse
att låta uppläsa det genom en annan af akademiens
ledamöter. Fransén, som vid tillfället var direktör i sven-
ska akademien, fann sig skyldig att efter talets upplä-
sande inlägga en slags ursäkt för att det innehöll en
del, som icke egentligen hörde till ämnet för dagen;
han medgaf, att tankarne om talets innehåll voro delade
inom akademien och att en och annan väpnat sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
