Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Några ord med anledning af Hjalmar Strömers »Framtidsvinkar», af Vilhelm Svartling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ji
ns FRE SNR
299
det är ju icke för sådant folk som boken utgifvits, och de, som
egentligen ik ulle läsa den, känna sig må hända sårade af
uttryck, hvilka endast »draga ned», såsom det heter, utan att
i och för sig bidraga till bevisföringen. Egentligen blott ur
åvä pr: aktiska synpunkt sedt, kunde man finna det önskligt,
att förf. något mer-lagt band på en viss omogen benägenhet
att »fäkta> med ord, der tankarna äro de kraftigaste och de
egentliga vapnen.
Lyckligtvis finnas äfven dessa sistnämnda och förminska
genom sin rikedom och sin klarhet betydelsen af den an-
märkning, som här gjorts. Man glömmer snart bisaken för
det hufvudsakliga ämnet och dess intressanta behandling.
Förf. är genomträngd af den uppfattningen, att det fr amför
allt är okunnigheten, som skapat och vidmakthåller våra olyckor,
och att up plysninge n delvis redan har förminskat dem, delvis
kommer att blifva vår räddning derifrån. Med denna grund-
tanke ständigt för ögonen utkämpar han sina förpostfäktningar
mot de förnämsta af de okunnighetens frukter, som äro ned-
lagda i den kristna mytologien, sådan den ännu i dag utläres
åt det uppväxande slägtet. Han håller »en liten vidräkning
med vantron och vidskepels sen» och påvisar, hur tron på det
öfvernaturliga i en mängd faktiska förhållanden inkräktat på
insigten om det naturliga, derigenom förlamat menniskans
verksamhet och afhållit henne från att förhindra många olyckor.
Han talar om »vetande och mytologi» och låter yetenskäpen
sprida sitt ljus öfver den förnuftsvidrig sa och naturstridiga
uppfattning af verlden, som vår rbligionsändervi isning fram-
kallat och sträfvar att bibehålla. Särskildt bemötes dervid
på ett fängslande sätt den gamla läran om döden såsom först
inkommen i verlden för syndens skull.
I de två kapitel, som handla om »det sunda förnuftet
och underverken>», äro de mest slående argumenten samman-
förda till framställning af underverkens ohållbarhet inför en
förnuftig, naturvete nskaplig granskning. Några af de méest
omtalade underkastas en skarp och öfverbevisande belysning,
såsom skapelsehistorien, syndafloden, solens och månens stilla-
stående för Israels barns skull, Jonas i hvalfiskens buk, Israels
barns tåg genom Röda hafvet, Bileams åsna, den öfvernatur-
liga aflelsen (en hos Fre urne vanlig föreställning), natur-
företeelserna vid Jesu död «
Under rubriken >en Mönla Je dess anor» visas begag-
nande af de religionshistoriska och språkliga forskningarnas
Ur dagens krönika. VV. 2. 21
S 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
