Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3—4
- Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindberg och qvinnofrågan.
Af Hjalmar Branting.
Sveriges f. n. icke blott i begåfning främste, utan äfven i
radikalism längst framskridne författare har på senaste tiden
råkat ut för det egendomliga ödet att uppträda som reaktionär
emot en vaknande frihetsrörelse. Under sina ströftåg härs och
tvärs öfver samhällslifvets eller samhällsfördomarnes vidsträckta
fält har han gång på gång stött på en rörelse, som i sina
bullersammaste former framträdt bland samhällets öfre lager,
och som sannolikt redan af denna grund väckt misstro hos
den, hvilken med stolthet kan bära hedersnamnet
»underklassens författare». Han fann denna qvinnoemancipation ofta
idkas som sport af öfverklassdamer utan sysselsättning, han
fann den bemängd med allt annat än behagliga tillsatser af
unken kristendom och konventionelt moraliskt pryderi; han
såg den allt för ofta sträfva efter det lysande och snobbiga,
i stället för det nyttiga; det syntes honom, som om meningen
blott vore att bibringa de emanciperade qvinnorna samma
fördomsfullhet och inbilska sjelfförtroende, som den officiella
bildningen afser att ge öfverklassens män (åt underklassen
ger samhället som bekant katekes i stället för upplysning).
Eller för att uttrycka samma sak mera i Strindbergs egen
stil: qvinnorörelsen afsåge att skapa »kulturqvinnor», men
den nuvarande kultuten är onatur och förkonstling, derför
böra qvinnornpa hållas ifrån den. Sedd ur sådan synpunkt
blir hans kamp mot qvinnoemancipationen blott en
konseqvens af hans Rousseauiska ovilja mot kulturen i allmänhet,
och tvifvelsutan ligger här sjelfva hufvudgrunden till det vid
första påseendet så egendomliga förhållandet, att Strindberg
går i kompani med en Wirsén och dylika mot Ibsen och
hans medkämpar för qvinnans frihet. Han tyckte vidare, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0326.html
