Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
»Vattendragaren» är en mycket enkelt utrustad opera,
som dock vid sin uppsättning ståtade med en af Louis
Deland, skicklig dansör och ballettmästare, men ännu mera
betydande komiker, anordnad »Savoyard-ballett>, hvilken sedan
borttagits.
Inom operan är 1 februari för öfrigt endast »Profetens»>
återupptagande af någon vigt, i sy nnerhe t för att det gifvit hr
Sellman tillfälle att visa sig från sin mest fördelaktiga sida,
äfven hvad spelet vidkommer. Hans Johan af Leyden är
onekligen af god scenisk verkan genom intelligent dramatisk
framställning. Anmärkningsvärdt är, att denna opera icke
förr än nu upplefvat sin 100:de föreställning på den svenska
kgl. scenen, oaktadt hon där uppfördes första gången
redan i november 1852, under det att värdelösa operetter
på ganska kort tid spelats af mindre teatrar i Stockholm
mer än samma antal gånger. Vid de 100:de föreställningen
voro ett pår stundom uteslutna nummer i skridskoballetten
åter upptagna och skaffade ballettmästaren ’Théodore samt
fru Lund, hr Sjöblom och fröknarna Rosén och Flamand
mycket bifall. I mars återupptogs »Svarta Dominon» och
gaf 1 synnerhet fröken Vendela Andersson tillfälle att äfven
för rollens dramatiska del vinna bifall. I »Faust» hade mu-
sikvänner och vänner af dramatisk konst äfven i operan
förnyad anledning att glädja sig åt hr Willmans Mefistofeles,
som fortfarande är en af vår lyriska scens förnämsta konst-
skapelser.
Stora teaterns föreställningar af talstycken ha icke varit
många. >»En Midsommarnattsdröm» och »Strandbybor» ha
icke lockat stort antal åskådare. Äfven >Hamlet» har åter
stått på spellistan utan att kunna draga mycket folk till
teatern. »Erasmus Montanus> uppfördes en gång för att
lemna Fredrik Deland tillfälle att taga afsked af scenen,
åt minstone af Stora teaterns, men hans Per Klockare utföres
fortfarande med så oförminskad komik, att .man allmänt hör
den önskan och förhoppning, att den högt värderade skåde-
spelaren icke måtte helt och hållet upphöra med sin sce-
niska verksamhet, äfven om årens antal skulle mana honom
att spara på de krafter, som han så väl användt i konstens
tjänst. Visst är, att allmänheten ingalunda tröttnat att se
Fredrik Deland och att man ej går att se på hans spel
såsom på ett gammalt kuriosum, utan såsom på en frisk
konstföreteelse. Det är en lycklig konstnärsålderdom, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
