Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO
dryftas, och jag tager mig friheten att i ett annat häfte
därtill återkomma.
Dramatiska teatern har ända till slutet af mars, då
Severo ”Torelli> skulle öka spelårets få nya stycken, icke haft
mycket nytt att bjuda på, men så har det varit åt minstone
en nyhet af så stor betydelse som »Vildanden». Detta stycke
har uppförts äfven i mars några gånger. För öfrigt har
teatern tagit å nyo upp gamla, men gärna sedda stycken,
såsom det redan nämda, »Danicheffarne», samt »Gringoire» och
»Den gifte mannéen-i staden och på landet», två mycket olika
dramatiska alster. Dessa två ha gifvits på samma afton, hvilket
icke kunnat ske utan olägenhet. >»Den gifte mannen i staden
och på landet» är en gammal komedi, snarare fars, af Bayard
och de Wailly, som spelades här redan för fyratio år sedan,
men sedan åter upptagits några gånger och alltid skaffat
askadarne en glad afton.
Att å nyo draga fram stycket var således ganska rik-
tigt, men det är, oaktadt det har blott tre akter, icke så kort
och fordrar därför till för- eller efterspel ett annat stycke
som ej tager "mer än på sin höjd en half timme. Hvarför
teatern gifvit Bayards komedi till kamrat ett stycke som
»Gringoire», hvilket upptager goda fem qvarts tid, är svårt
att förstå, hälst som teatern nödgats låta flere skådespelare
spela både i det ena och det andra... Då därtill kommer, att
»Gringoire», som gifvits före Bayards komedi, är kostymstycke,
har det fordrat lång tid för de för bägge styckena gémen-
samma skådespelarne att kläda om sig, och mellanakten har
därför utdragits i en mycket tålamodspröfvande längd samt
hela föreställningen, ehuru bestående af endast fyra akter,
icke kunnat sluta före kl. 11. Detta är ingalunda någon
ovigtig sak, ty en sådan misshushållning med tid och åskådar-
nes tålamod kan inverka menligt på det goda lynpnet hos de
senare, hvilket åter är så nödvändigt för att få fylda salonger.
Om man nu: efter den långa mellanakten icke känner
sig alldeles uttröttad, har man det verkligen roande och på
de flesta händer väl utförda stycket »Den gifte mannen i
staden och på landet» att tacka därför. Fru H. Kirmansson
är utmärkt rolig; emedan hon är fullständigt sann i den
gamla fromlerifruns roll, utan någon öfverdrift, men med
stark komisk kraft. Maken till fru Serpentier får man leta
efter. Hr Personne väcker starka och ihållande samt stän-
digt återkommande skrattsalvor för utförande af titelrollen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
