Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - En akademisk prisfråga, af G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
eller Mesarne, i egentlig mening, kunna klättra, utan hafva ett
annat rörelsesätt, som zoologerna kalla klänga. Vidare säges
om Steglitsan, att hon förtär alla slags frön, hvilket torde vara
ett alltför djerft påstående.
Sid. 84 får man veta, att äfven Grönsiskan klättrar. —-
Samma missledande uppgift förekommer äfven i den förra
editionen.
Sid. 87 läser man ganska omständligt om Stenknäckens
lefnadssätt och om dess stora skadlighet för körsbärsplanteringar.
Nog tycker jag, att bearbetaren bort nämna, att allt detta icke
har den ringaste betydelse för vårt land.
Sid. 89. »Ungarne (Bofinkens) uppfödas af båda föräldrarna
uteslutande med insekter, men fordra föräldrarnas omvårdnad
äfven någon tid efter sin utflygt. Är emellertid denna omsorg
förbi, skrida de gamla inom få dagar till att lägga en andra
kull.> Atminstone i mellersta och norra Sverige hör det emel-
lertid till de allra sällsyntaste undantag, att bofinken lägger
mer än en skull årligen.
Sid. 90. »Ar för år ökas hans (Gråsparfvens) erfarenhet
och visar en skilnad mellan ung och gammal, som mellan vise
och dårar.»
Sid. 91. »Ungarna (Gråsparfvens) matas först med små
insekter, senare såväl med dylika som med först 1 föräldrarnas
kräfva” uppmjukade korn.> Vidare läses: »en tjenarinna hos
en af mina vänner visade mig med stolthet sin skyddsling och
älskling, en sparf, som icke blott flög fritt ut och in, utan
äfven fick tillåta sig sofva vid hennes barm under hennes hals-
duk». — Tänk en sådan spjufver till sparf! — Samma sida står:
sina ungar uppföder: han (Pilfinken) med insekter och myjölk-
haltiga korn.
Sid. 94. »Så länge de (Korsnäbbarna) finna trädfrön, smaka
de ingen annan föda, men i nödfall äta de frön af lönn, bok
och annbok, äfvensom sannolikt oljehaltiga frön och dessutom
alltid mycket gerna insekter, företrädesvis bladlöss, hvilka de
plocka i skogsbyarnas trädgårdar och fruktplanteringar.» — Ar
detta öfversättning eller bearbetning? — Jag vill gerna för
S 1) S)
Brehms skull antaga det senare.
Sid. 131 är författaren eller bearbetaren i hög grad obarm-
hertig mot Skatan. »Om våren», säges det, »blir hon mycket
”) Kräfva saknas — som jag förut sagt — hos finktättingarna, inklu-
sive gräsparfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
