Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Vår bildande konst. Rörande utställningarna och konstakademien och hvad som passerat, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
narrspel. Hvarför skänker man då icke omedelbart den
summan till det välgörande ändamålet?
Men den här gången gälde det konstnärerna själfva.
För att skaffa sig ett konstnärshus -med utställnings-
lägenheter och nyttiga samlingsrum ansträngde de sig
och använde en för dem ej blott dyrbar, utan till deras
1
dagliga materiela behofs tillfredsställande rent af ound-
gänglig tid på åstadkommandet af i allmänhet goda ar-
beten utan omedelbar ersättning och utan annän utsigt
till framtida vedergällning, än den som kan ligga i hoppet
om det gemensamma konstnärshuset. Hvad de åstad-
kommit bortlottas, men utstäldes först under några
månader.
Redan denna utställning, så mindre betydande hon
än var, visade allmänheten, att man icke alldeles sak-
nade anledning att hoppas något af vår bildande konst.
Men just som den utställningen stängdes, öppnades en
annan, hvilken slog allmänheten med glad öfverraskning.
Länge hade man här hört talas om »fransk konst» såsom
någonting besynnerligt och. vårdslöst, bara »klatschma-
nér», hette: det, hvilket brukade förderfva’ våra foster-
ländskt stadige konstnärsynglingar, när de kommo till
Paris. Svenske konstgranskare brukade också varna för
den lede frestaren och heligt bedyra, att de som läto
lura sig af honom vore förtappade.
»Se på Törnåb lät det en gång. >»Hade han aldrig
färnit. tull Paris, så. skunlevshans Nur Har varit: ef stör
konstnär.»
Detta, är 1 hög grad löjligt men detsär: verkligen
sagdt på fullt allvar.
Då och då kom en tafla från Paris, och många
konstälskare funno henne vara utmärkt, men den från
konstakademien utgående åsigten var, att hon ingalunda
förtjenade stor uppmärksamhet. Det är allmänt bekant,
att den åsigten verkligen kom från akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
