Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Solens dotter, poem af Carmen Sylva (drottning Elisabeth af Rumänien, öfvers. från originalkandskriften, af Herman A. Ring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Striden.
Så skola de det göra —
Dit ut till verlden reden
Mig nu en flamrik stig,
Att solen med sitt skimmer,
Sin glans må fröjda mig.
Jag slungar jättestenar
Dit upp ur jordens djup,
Som krossa allt — då remnar
Det branta bergets stup.
Bergtrollen.
Det dånar och brakar,
Det gnistrar och gnyr,
Vildt berget skakar,
Dess slummer flyr.
Se blixtarne hväsa
Mot himlen opp,
Och flammorna fräsa
Omkring dess topp.
En eldflod nu sväller
Ur djupet vred,
Den strömmar och väller
Kring jorden ned.
I andar, pusten
På hvirfvel röd —
Vår herre der stiger
På svallande glöd.
(
Tenor.
Med lågan han stiger ur jorden opp
I lysande rustning
Med fladdrande lockar
Och brinnande blick. —
Då för hans fötter breder sig
Den sköna verlden ut,
I drömmar snärd, förstenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
