Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Solens dotter, poem af Carmen Sylva (drottning Elisabeth af Rumänien, öfvers. från originalkandskriften, af Herman A. Ring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Att vi aldrig
Honom frestat!
Lifvet.
Två barn jag dock egt i
Mitt dystra hus,
Men dem grep min trängtan
” Till luft och ljus:
Ej stannade de, der
Hans bud dem bjöd —
Min dotter näms Lidande,
Min son näms Död!
Som vinden min dotter
Kring jorden går,
Och aldrig min son, dig
Jag skåda far.
Berqgtrollen.
De späda vi hoppades hylla
Som bergets foster rätt;
Nu brås de på mödernet begge
Den vekliga solskensätt.
Så bleka de äro båda,
Ej någonsin ler deras mund,
Och sorg blott åt jorden de bringat
Alltsedan sin första stund.
Lidandet.
Du har det väsen gifvit mig
O moder,
Hvaröfver verlden grämer sig
0 moder!
é Lifvet.
Mitt eget barn mig förebrår!
Lidandet.
Ej nånsin lugn och ro jag får
O moder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
