Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Misericordia, svensk originalberättelse af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Promenader, sund läsning, hushållsbestyr och stillheten
i. deras hem verkade ytterst välgörande på henne, och i
samma man som hennes kinder fingo en friskare färg, svunno
alla sjukliga tankar på döden
På venstra sidan af torget lågo skolan och rådhuset
så innerligt stela och tråkiga med "deras oupplysta fönster.
Midt emot såg det trefligare ut. En flod af ljus strömmade
ut från butikerna. Mot den gyllene bakgrunden fingo de
vandrare, som passerade trottoaren, en viss likhet med figu-
rerna i ett skuggspel.
Här och der i fönstren på andra våningen sken det.
I bankdirektörs Strömmers våning voro alla fönstren
upplysta.
Der var middagsbjudning, det hade Karin, hennes piga,
glunkat om. Gustaf, hennes man, umgicks förr 1 verlden
med Strömmers, men numera inviterades han aldrig dit.
Frispråkig som han var, hade han väl sagt något, som ej
kunde förlåtas.
Denna olycksaliga frispråkighet hade stött flere än
Strömmers, ty han bjöds numera endast i två familjer, hos
gamle konsul Ritter och hos tullförvaltare Bergius. Det
var också de enda ställen, der Inez kom. Konsul Ritters
fru var stendöf, så att en konversation med henne var mera
en plåga än ett nöje, och fru Bergius var så stel och till-
bakadragen, att Inez kände sig som en skolflicka i hennes
närhet. Doktorn var innerligt glad öfver ått nästan alltid
få vara hemma. Studerkammaren ville han: icke byta ut
mot någon salong i hela staden. Hvit halsduk och frack
afskydde han.
Inez deremot började längta efter nöjen och sällskap.
Hon ville visa för de goda småstadsboarne alla de
dyrbara toaletter, som hon fört med sig. Hon hörde i an-
danom det sorl, som skulle uppstå, då hon lät släpet af
den klädning hon bar på sista hoöfbalen rassla öfver golfvet.
Hvad hon saknade Stockholm med dess middagar,
supéer, konserter och teatrar. —
Det började bli kallt.
Hon slog igen fönstret, rullade ner gardinen, tände
lampan och satte sig sedan vid pianot. Hon spelade »Du
und Du-valsen», men de sprittande rytmerna gledo snart
öfver i en tungsint melodi, ur hvilken »Till Österland vill
jag fara» växte fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
