Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Misericordia, svensk originalberättelse af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BS
fo
[DA
Efter en stunds förlopp återkom Karin.
Frun fick gerna följa med lotsen. Han skulle segla
vid sextiden.
Inez öppnade chiffonieren och tog fram en hundrakrono-
sedel, för hvilken hon befalde Karin att köpa mjöl, potatis,
fläsk, bröd, kaffe och socker m. m.
— Skall jag köpa för hela pengen? sporde Karin och
stirr jär med giriga blickar på den vackra sedelns allegoriske
figurer.
— Ja, för hela, sade Inez och slog en tidning om bro-
deriet. Bed dem skicka ner sakerna till Bokölotsen innan
klockan sex — säg att de för all del inte glömma det.
Vid sextiden hissade Ola, Bokölotsen, sogel.
Det blåste starkt, och dé hade medvind, att båten
nästan flög fram på de glittrande oroliga vågorna.
Staden, öfver hvilken dimman hängde som ett blåaktigt
flor, tycktes så småningom sjunka ner i djupet.
Inez svepte kappan bättre om sig.
Morgonluften var rå, och skummet stänkte ett fint regn
upp i ansigtet på henne.
Den starka spänning, hvari hennes nerver varit, ända
sen hon: fattade beslutet om resan till Bokö, gaf med sig,
och hon kände sig så slapp och matt, som om hon nyss
stigit upp från en sjuksäng.
Den glödande entusiasmen för. de olycklige slocknade :’
efter hand och i dess ställe infann sig en naggande ånger
öfver det steg hon tagit.
Hvad kunde hon väl uträtta derute? Tänk, om hon
fick kopporna, den vedervärdigaste sjukdom hon visste.
Tänk, om hennes ansigte, hvars fina skönhet hon så ofta
beundrade i spegeln, skulle vanställas af fula ärr!
Ah, då ville hon hellre slutas i dödens kalla famn, ty
hon skulle aldrig kunna lefva lycklig, sedan hennes fägring
hade svunnit.
Hon såg sig tillbaka, blek af ångest.
Staden var alldeles borta.
Hon kände sig frestad bedja Ola vända om igen, men
då hennes -blick föll på hans bistra anlete, kunde hon ej
få ett ord öfver sina läppar.
När fru Strömmer läste upp Inez” biljett för barmher-
tighetsmyrorna, som den dagen voro samlade hos henne,
beledsagadés den af ett sorl af förvåning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
